Premiär

Brittsommar – The Painter

Brittsommar - The Painter

4 april släppps Brittsommars andra skiva The Machine Stops och i dag är det premiär för den nya låten The Painter. Det är en låt där det en först fastnar för är den ängsliga gitarren innan sången kommer och slår en ännu längre ner. En låt, som till dess ljudbild, inte är alltför tung. Men sången och texten ger en oerhörd tyngd tillsammans med körsången och de tunga trumslagen (eller om det är bildäcken ni kan läsa om nedan).

Det blir givetvis spännande att höra hela skivan när The Painter är så här bra.

Vi passade på att ställa några halvtråkiga frågor som Sawyer Gebauer i bandet gav bra svar på tillbaka.

Vem är du/vilka är ni?

Jag är inte helt säker ännu. Det ändras alltid medan man svamlar på… För att säga det rätt enkelt: det började på den svenska landsbygden med Johan på gitarr och Evelin på fiol 2010. Efter att ha spenderat lite tid i Stockholm återvände jag till staterna för att spela in skivan Day of Living Velvet med några riktigt bra musiker från Madison och Winsconsin med trio av stråkar. Sedan återvände jag till Stockholm, efter att ha åkt runt i USA och spelat, och började spela med originaluppsättningen och vi plockade upp en vän som spelade piano.

En välklädd kille med ett trimmat skägg och schysst frisyr. Ett underbarn från Ryssland som gav upp p.g.a. tristess. Vi spelade sen en hel del i Sverige. Bland annat på Peace & Love.

Nu i Berlin består vi av Evelin, en cellist från Australien som tidigare byggde satelliter åt den tyska rymdstyrelsen, och en rockstjärna till trummis från Israel som turnerat världen runt flera gånger men beslutade att lämna det bakom sig.

Brittsommar kommer alltid att vara i rörelse och förändras. Det känns som att det är en plats dit folk kommer när de måste göra något nytt eller kanske bara är uttråkade när det gäller deras befintliga liv. Det kommer alltid att vara ett kollektiv, det är vad som är det fantastiska med projektet.

Hur blev denna låt till?

Det finns ingen speciell låtskapningsprocess. Allt kommer naturligt eller så är det ett riktigt tufft jobb. Det finns inget mellanting. Ibland jobbar man med en låt tills den är helt död, det är blod överväggarna och den blir begravd, och då är det bara att börja om igen. Det här var nog en av de svåraste låtarna att jobba med på hela skivan. Vi vill ha något som var lite grovt och naturligt. Jag ville höra stampningar och ljudbilder liknande något från Bone Machine.

Så vi tog två bildäck och la en planka över och hade fyra personer som stampade på den. Det gav ett riktigt fint ljud, det låter nästan som om ett par järnklot träffar botten av en brunn. Det är vad som sticker ut på denna låt, och trummorna på slutet som spelas av vår tekniker Alain. Ett stort avslut var målet och jag tror vi lyckades med det.

Vad betyder låten för dig personligen?

Jag gillar att skriva om hur det är, antar jag. Inte att älta det förflutna eller framtid. Det handlar om leva under regler, brustna hjärtan, lögner och tillit och att bara vara fast i nuet. Som jag sa tidigare, det går att spela en låt så mycket under inspelningen att det ibland blir så att alla dina sinnen  blir helt avtrubbade och bedövade. Det handlar inte längre om vad det betyder för mig, utan att folk som lyssnar tar åt sig och skapar något eget. Det är en historia utan någon mening, en stor målarduk med en liten skiss som vem som helst kan fortsätta på i den riktning de bäst vill.

Vad är dina förhoppningar inför släppet?

Inga alls. Det är aldrig bra att ha några förhoppningar. Men vi är glada över hur låten blev till slut och att videon som ackompanjerar den är fantastisk. Den har all rätt att bli uppskattad för det stora stycke den är och jag ser fram emot hur folk kommer att ta emot den. Låten och videon är robust och ljuv, smutsig och ren – ett lugnt kaos. Som en bra feberdröm.

Brittsommar spelar också live i Sverige i april:

4 april – Stockholm, Kåken
6 april – Göteborg, Götahof
12 april – Borlänge, Café Peace & Love

Läs mer