Foto: Jem Goulding

Hackney i östra London har under det nya millenniet varit hemvist för en hel del obskyr popmusik. Skränigast lät det för några år sedan, runt 2007, då en sorts post postpunk gavs tolkningsföreträde. Monotont mangel från band med namn som ”KASMS” och ”An Experiment on a Bird in an Air Pump” fick ölglasen på Old Blue Last att krackelera, och The Horrors första fullängdare resulterade i ett upprivet skivkontrakt. Mitt i kakofonin stod tidskriften Artrocker, vars skribenter sällan missade ett tillfälle att hylla sina tribaltrummande bundsförvanter.

På senare tycks scenen blivit mindre dogmatisk. Ett tilltagande intresse för melodier och synt-arpeggios gick att skönja redan på The Horrors andra skiva. I samma anda nådde fotogeniska S.C.U.M, som 2008 firade sina singelsläpp med att spela i en kyrka, nya höjder då man korsbefruktade goth och disco på 2011 års albumdebut.

Londonkvintetten SULK dök upp i sammanhanget förra sommaren och har sedan dess samlat en dedikerad skara fans. Gruppens andra singel, Back in Bloom, fick kritiker och bloggare att börja yra om Britpop. Mer väsentligt är att SULK har gitarrsolon i alla låtar, projicerar bilder av vattenfall och blommor i sina videor, och att de för ett par veckor sedan agerade dragplåster på festivalen New Blood, arrangerad av just Artrocker. Jonathan Sutcliffe är sångare i SULK:

– Jag skulle säga att vår musik är en blinkning till den brittiska gitarrmusikens glansdagar, fast med ett uppdaterat sound.

I förrummet till replokalen på Redchurch Street sitter en affisch på Sam Cooke. På tv:n sänds FA-cupfotboll, Derby möter Crystal Palace. Jonathan Sutcliffe darrar på handen när han tänder sin andra cigarett på 15 minuter.

– Vi bor alla Hackney, en fördel för oss eftersom det finns många spelställen i krokarna. Jämfört med andra band omger vi oss med få människor. Det är vi, vår manager och vår ljudtekniker. Jag antar att det är ganska indie, men vi ser inget egenvärde i det begreppet. Sanningen är att musikindustrin är full av klåpare som gör mer skada än nytta.

Ni utstrålar en hel del självförtroende, är det en medveten strategi?

– Inte alls, SULK är ett självsäkert band. Låtarna och musikerna är toppen. Förra året var händelserikt men vi står stadigt på jorden. Och sen är det ingen annan som gör det vi gör lika bra.

De två singlar ni släppt har åtföljts av musikvideor, hur resonerar ni kring estetiken?

– Enkelt, vi vet exakt vad vi vill ha. Oftast är det Andrew [Needle, gitarr] som kommer med idéer som vi andra adderar till. Videon till Wishes [singel nr 1] är inspelad i en lagun på Ibiza, den senaste i en fabrik utanför Nottingham.

Varför är det visuella intrycket så viktigt?

– För mig har musik alltid varit ett helhetskoncept. Allt ifrån färgen på ljuset när vi spelar live till de effekter jag har på sången är viktiga detaljer. I dessa dagar måste man vara pedant om man vill skilja sig från mängden. Vårt mål är att visa andra hur man gör.

Musikscenen i östra London är ständigt i allmänhetens blickfång. Ofta helt oförtjänt och ibland med all rätt. I december skrämde The Horrors vettet ur ett slutsålt Debaser Slussen och i februari spelar S.C.U.M på Debaser Medis. Till våren åker SULK på en kort turné i norra England, och tycks inte vara främmande inför tanken på att ta färjan över Nordsjön.

– Det vore toppen, ni har uppenbarligen bra musiksmak däruppe, säger Jonathan Sutcliffe.

Det här är själva antitesen till välproducerade Noonie Bao, Det sönderslagna örat spelar ostämt som det lät i Sverige i slutet av 70-talet och en bit in i postpunkens 80-tal. Ni vet, när musiken lät sådär hopplös, simpel och smart på samma gång. När fel och ful blir rätt. När låten ”Om jag nu bara kan tro” lämnar replokalen och flyttar in i på Kafé 44 kommer många nitade anarkistkids äntligen ha fått sin alldeles egna kärlekslåt.

Most Valuable Players – A Hint

Most Valuable Players från Stockholm bjuder med nya singeln A Hint på fin disco i lågt tempo och Sarah Nyberg Pergament gästar med sång. Låten är tagen från den kommande skivan Left. När den kommer är oklart.

Bilden ovan är singelns ”omslag”, om man nu sätter ihop alla de 100 bitar man delat upp det i. Varje person som köper singelnför 70:-, får välja vilken del den vill ha av konstverket som är skapat av Karin Cyrén.

Köp ditt ex här (vid skrivande stund finns det 57 stycken kvar!).

28 mars släpper Johannes Vidén sitt debutalbum Frid över en stjärna som föll. Ett tvåårsprojekt där vi finner Kalle von Hall som producent.

För att bestämma om ni gillar hans musik, om ni inte hört Självsabotören som kom för två år sedan, kan ni besöka Soundcloud och lyssna.

Fantastiska Joel Alme är på gång med en ny skiva, fast vi får vänta ända tills den 8 maj för att få höra det hela. Men… Razzia skriver på deras hemsida att vi kan förvänta oss en singel ”ganska snart”.

Fantastiska French Films, som är det bästa jag hört från Finland på senare tid, bekräftades i dag som klara för en spelning på årets upplaga av Hultsfred. Även Bear in Heaven, Frank Turner och Mumford & Sons kommer till festivalen.

Hultsfredsfestivalen 2012 äger rum mellan 14-16 Juni och biljetter går att köpa via Eventim.

Klara artister sedan tidigare

The Cure
The Stone Roses
The XX
Justice
Kasabian
The Cardigans (spelar Grand Turismo)
Marina & The Diamonds
Anna Ternheim
Garbage
James Blake
The Kooks
M83
Noah & The Whale
Future Islands
Stay+
Sleep Party People

Noonie Bao har tidigare gästat bland annat Kocky och nu är det dags för hennes alldeles egna debut. About to Tell heter låten som släpps via Hybris. Lekfull pop med fina melodier bjuds det på tillsammans med Noonies fantastiska sång, och det bådar gott för denna spännande artists framtid.

Missa inte Dante-remixen som är riktigt lysande.

Bra album:

You Say France & I Whistle – Angry Men
Framförallt är låten Prom Queens precis min kopp te, en av årets bästa. Bra pop-platta.

Lana Del Rey – Born To Die
Hypead och omskriven maximalt. En intressant artist på alla sätt och vis. Ojämn nivå på skivan men topparna är skyhöga. Video games ÄR magisk.

Laleh – Sjung
Numer är ju Laleh ungefär så mainstream man kan bli. Roligt för henne. Och för svenska folket som lyckas tillskansa sig något bra för en gångs skull.

First Aid Kit – The Lion’s Roar
Världens finaste systerduo gör det återigen. Är aningen partisk eftersom jag ÄLSKAR First Aid Kit, men visst är det bra? Den här gången också.

Vit Päls – Nånstans Ska Man Va
Det är inga jävla konstigheter med Vit Päls texter. Pang på bara. Man kan inte annat än charmas.

Vi som nästan blev omnämnda: Diagrams – Black Light, We Have Band – Ternion, The 2 Bears – Be Strong

Double Sun är ett nystartat bolag. Det är en underetikett till Adrian Recordings. Det första släppet släpps tillsammans med Stockholmsbolaget Hare Tracks. Ja, ibland är det inte riktigt rakt fram.

Hur som helst, YAST sjutummare Believes är det vi pratar om, som släpps 6 februari. Joakim bakom Double Sun kallar det för dröm-rock, vilket han säkert har rätt i, men musiken för mina tankar till genren med det underliga namnet shoegaze. Och bra är det med riktigt fina gitarrslingor och en alldeles lagom skräning ljudbild.

För ungefär två år sedan släppte Skansros sin självbetitlade debutskiva som var riktigt bra. Och snart är det dags för uppföljaren. Rekviem till en dröm, heter skivan som kommer att släppas samma dag som Jonas Lundqvists nya: 21 mars. En bra dag.

En singel som heter Felix finns på Spotify.