Intervju
This Is Head om starten, siffrorna och den nya skivan
Publicerad
2013-03-27- This Is Head
Det hela började som lite av en slump. Henric Claesson och Adam Jacobsson hade spelat i samma band tidigare. Björn Wiking kände Henrik Claesson från gymnasiet och Tom Malmros från deras tidigare band. Plötsligt befann sig alla fyra i Studio Möllans lokaler och gjorde musik. Tillsammans.
– Det är kul att skapa på det sättet. Ofta pratar man så mycket, ”ska vi inte starta band?” och ”vad ska vi spela för musik?”, det fanns det inte tid för här. Vi började spela utan att känna varandra allt för väl, säger Tom Malmros, basist i This Is Head och fortsätter:
– Musiken hamnade i fokus och det fanns inte en tanke att det skulle bli radiomässigt.
Sen gick det fort. Deras spelningar i Malmö sågs av rätt folk. Det gav ringar på vattnet. En PSL-spelning öppnade för Stockholm, som resulterade i en Sonic-intervju och ännu mer turnerande. Samtidigt spelade bandet in vad som skulle komma att bli debutskivan 0001.
– Vi tänkte inte, allt gick av bara farten. Det ramlade över oss men man märker när det blir lite media och sådär, att folk verkar tycka att det är bra.
Från början skulle skivan släppas på det egna bolaget Enkelt, men ett spontant möte på en förfest ledde till ett samarbete med Adrian Recordings. Vilket kanske var tur.
– Vi hade inga tankar på cd eller digital distribution, vi hade ingen plan alls.
Nu, tre år senare och med uppföljaren The Album ID i antågande, ser det annorlunda ut.
– Det är en mycket större organisation nu. För fyra år sedan hade vi ingen, för tre år sedan hade vi kanske bokare och skivbolag. Idag har vi nog 20-30 personer som jobbar för att sprida ordet om oss.
Organisationen runt bandet är inte det enda som ändrats. Även det stilistiska i att namnge låtarna med nummer utifrån när de är gjorda är borta.
– Vi diskuterade det innan vi började arbetet med den nya skivan men det kändes naturligt att skippa siffrorna.
Förutom siffrorna så byttes också Studio Möllan ut, till förmån för Svenska Grammofonstudion i Göteborg.
– Det var skönt att komma ifrån lite, och för mig och Björn var det bra att slippa själva mixbiten. Nu kunde vi koncentrera oss helt på det musikaliska istället för att pilla med ljud.
Till skillnad från debuten så kunde bandet den här gången välja att koncentrera sig fullständigt på att skriva och spela in musik, istället för att parallellt turnera. Det resulterade i 15-20, mer eller mindre färdiga, låtar på ett halvår. Dessa tog de med sig till Göteborg. Där valde bandet tillsammans med producenten Kalle Gustavsson-Jerneholm, tidigare basist i The Soundtrack of our Lives, 12 låtar att satsa på. 10 av dessa hamnade på skivan.
– Kalle har fungerat bra som bollplank och idémaskin. Vi har ibland lite onödigt utflippade låtstrukturer och där har Kalle varit bra att ha med.
På The Album ID finns flera låtar som börjar med långa, lekande intron där musiken så sakteliga växer fram till mer klassiska poplåtar. Något som Tom Malmros inte funderat på men som han kan förstå anledningen till.
– Jag tror att vi alla gillar att vaggas in i en känsla och att därifrån tas med i någonting. Att det bara byggs på och byggs på. Det är ett skönt sätt att lyssna på en låt.
I recensioner av This Is Head nämns ofta band som A mountain of one och Studio men också tysk kraut och Kraftwerk. Det spretar helt enkelt en hel del.
– Jag hoppas att det innebär att vi lyckats göra något som är lite unikt. Att det blir svårt för de som vill sätta epitet, att vi spretar lite.
Gemensamt för recensionerna är också lovorden om bandets liveframträdanden. Något också priset för Bästa liveakt på Manifestgalan 2012 vittnar om.
– Eftersom jag själv hellre lyssnar på livemusik så tycker jag att det är viktigt att vara bra live. Och vi går väldigt mycket in i det när vi spelar, så det är jävligt kul att höra att folk gillar det.
Efter skivsläppet börjar en intensiv vår för This Is Head. Först väntar spelningar i USA och Kanada innan det är dags för Sverige och resten av Europa. Och så småningom en ny festivalsommar. Men Tom Malmros är inte orolig att framgången ska stiga bandet åt huvudet.
– Ingen av oss fyra är lagd åt det hållet, att vi skulle bli några divor. Vi är ödmjuka och snälla gossar.
Så ni har inte börjat skriva upp konstiga saker på er raider?
– Vi insåg faktiskt rätt nyligen att någon skrivit upp att vi ville ha en darttavla, säger Tom Malmros, skrattar och fortsätter:
– Men jag har aldrig sett någon. Och överlag är folk dåliga på att följa raiders, det får du gärna sprida ut.
