Festival

Så var Hultsfredsfestivalen 2013

hultsfredstockholm

De senaste dagarna har jag, som ni förmodligen redan vet, varit på Hultsfredsfestivalen. Ni har kunnat se några bilder av de akter jag tog del av på vår instagram, och om ni inte har gjort det kan ni kolla lite såhär i efterhand! Jag var lite ängslig inför att gå på festival, när jag trodde att jag hade lämnat en del av det bakom mig, men var ändå trygg med att jag kunde åka hem när som helst. Så blev det dock inte utan det kändes som att man var lika långt ute i ingenstans som vanligt och bussresan fram och tillbaka gjorde bara att man inte kanske orkade vara där lika mycket som man hade önskat. Jag hängde med i leken torsdag och fredag medan jag på lördagen var så trött och hade blivit ännu mer sjuk än vad jag var innan, på grund utav vätan, att jag bara var tvungen att stanna hemma.

Såhär i efterhand finns det mycket som jag tycker kunde förbättras med Hultsfredsfestivalen. Dock hade de fantastiska bokningar, riktigt bra ljud och en trevlig stämning trots regn och många brister i planeringen av festivalen. Jag ska försöka att inte låta för negativ, men i mångt och mycket lämnade festivalen en hel del att önska.

Hultsfredsfestivalen kunde under första dagen, för mig, beskrivas med ett ord: misär. Detta på grund utav oändliga köer till allt samt regn och kyla. Det var kö till bussen på Cityterminalen, det var kö till uthämtningen av armband, det var kö till själva festivalområdet och kö till ”bankomaten” (som inte var en riktig bankomat). Och dessa köer fick man stå i i minst 30 minuter. Detta gjorde förstås de flesta som hade sett fram emot festivalen en aning stingsliga och det rådde en rätt trist stämning i och med att dom mörka molnen hängde kvar över Stoxa. Till kvällningen blev dock stämningen bättre, men jag vet inte om det var på grund utav att molnen skingrade sig eller om det var i takt med att folk hade kommit igång med sitt alkoholintag, så att de inte längre brydde sig om att kläderna aldrig torkade.

På grund utav regnet höll jag mig mest inne i olika tält och värmde mig med kaffe så gott jag kunde. Den första akten jag tog del av gjorde mig på riktigt bra humör. Detta var underbara Linnéa Martinsson med hennes fantastiska musikprojekt Lune. Hon satt på en liten scen med sin laptop tillsammans med en gitarrist vid hennes sida som också fungerade som sidekick. Han utförde olika performance-konster så som att hålla upp en hästhandduk eller lysa med ficklampa genom färgat glas på henne. Dessutom hade hon dansare nedanför scenen som, också sittandes, utförde långsamma rörelser till hennes mjuka musik. Det var ovanligt för mig och för många andra men publiken älskade Lune och Lune älskade publiken, vilket var vackert att uppleva.

Senare var det äntligen dags för Nordpolen att gå på scen. Han var orsaken till att jag lockades ut till Stoxa trots regnet och som vanligt var det värt allt. Nordpolen, eller Pelle Hellström, har tillsammans med sin bror, Klas Hellström och ytterligare två vänner spelat fyra gånger i år efter att nya skivan, Vi är många som är vakna inatt, släppts. Denna spelning var dock bäst hittills, med riktigt bra ljud och en peppad Pelle Hellström. Sången satt perfekt och låtlistan var väl anpassad för festivalpubliken som på denna spelningen var riktigt ung. Han inledde med den välkända ”‘På Nordpolen”, förmodligen för att attrahera publik, och när han avslutade med ”När mitt blod pumpar i dig” var publikens humör på topp. Dessutom fick jag som inbitet Nordpolen-fan också mitt under ”Försöker dölja” och ”Skimret”, som han gjorde bättre än någonsin. Det känns som att Nordpolen verkligen börjar att hitta rätt.

Trots en hemsk inledning på festivalen kände jag mig efter detta faktiskt riktigt nöjd, även om mina kläder inte riktigt hade torkat än och att jag till största delen av första dagen har spenderat min tid i kö. Jag stannade på festivalen för att se några ytterligare akter, bland annat en stund av Phoenix som mina vänner tycker gjorde en fantastisk spelning. Sedan åkte jag med bussen hem och torsdagen gled över i fredag.

Jag kom tillbaka till festivalområdet lagom till att Hästpojken gick på scen. Nu var det mycket bättre väder vilket såklart gjorde att det överlag var en bättre vibb och det var en festlig stämning. Jag har länge tyckt om Hästpojken och även om jag njöt av spelningen tyckte jag att scenen var lite för stor för dem. Det var många i publiken men jag kände inte att de utnyttjade den plats som de faktiskt hade på scen, även om Martin Elisson var charmig som vanligt och Adam Bolmeus stod och var cool i solglasögon.

I solskenet spelade sedan diviga Kings of Convenience som har propsat på att få spela på stora scenen, och ingen fick spela samtidigt som de på hela festivalen. De sa märkliga saker på norska och spelade som vanligt mycket tyst, och även om deras låtar alltid är mysiga och passade dåsigheten som inträffar runt 17-18 på festival, kunde jag inte låta bli att tycka att deras divighet var lite motbjudande.

Sedan gick jag och mina vänner vidare till Revenues DJ-set som var riktigt bra men var placerat på en usel tid, tidig kväll. De borde ha spelat runt midnatt då ett mörker bjuder in till mer dans och folk är mer sugna på att festa än sova. För min del kunde de ha spelat när Lång-Kalle eller Ugglenatten gjorde det istället – då hade de lockat den publik de vanligtvis har och förtjänar.

Efter detta var det dags för Postiljonen som var helt fantastiska. Alla deras låtar är riktigt bra och även fast publiken var i extas så tog de allt med ett lugn och en ödmjukhet som var imponerande, även fast de är såpass unga. Postiljonen är exakt det som jag har saknat hos svensk pop, en unik och melodiös popighet. En vän sa att de låter exakt som jj, men där kan jag inte hålla med alls. Utan jag tycker att de har något speciellt som jag inte kan sätta fingret på, men det är exakt det jag har saknat.

Så avslutades fredagen med en bitande kyla och jag åkte hem och blev sjuk vilket resulterade i en no show för mig på lördagen. Fick dock höra från säkra källor att det blev en fin dag men en lika kall kväll som dagarna innan.

För att sammanfatta Hultsfredsfestivalen hade de gjort ett riktigt bra jobb med bokningarna och ljudet men ett mindre bra jobb med allt runtom. Det var långa avstånd att gå, långa köer till allt, för få vegetarianska alternativ när det kom till maten (eftersom att man inte fick ta med sig egen mat), även om man fick ta med sig öl varsomhelst på festivalområdet men var tvungen att äta mat inom ett inhängnat område. Bankomaten som bestod av en kö lämnade också förstås mer att önska under den timme man fick stå i den, varför inte bara skriva ett enkelt ”Cash is king” på biljetten, så hade folk förstått att de behövde ta med sig pengar då det inte gick att betala med kort någonstans på området, inte ens på vip-området. Dessutom var det otroligt förvirrande med festivalarmbanden då väldigt få av de jag umgicks med fick rätt band. Många fick ett band från 2012 och jag fick ett ”photo”-band som jag egentligen inte alls skulle ha haft. Bättre logistik och planering behöver nya Hultsfredsfestivalen för att jag ska vilja komma tillbaka nästa år.

Eftersom att jag inte har upplevt Hultsfredsfestivalen på riktigt, när den faktiskt låg i Hultsfred, har jag inte någonting att jämföra med när det kommer till dessa problem. Men enligt Olivia och Johanna, som åkt ända från Göteborg, var nya Hultsfred i Stoxa en besvikelse på många sätt. De menade att de saknar att Hultsfred är en Smålandsfestival och att känslan av att befinna sig i en småstad nu är som bortblåst när man befinner sig mitt ute i ingenstans, men ändå utanför Stockholm. De berättar om hur de blev opepp när de först fick nyheten om att festivalen skulle flytta och ville bojkotta den, men beslutade sig för att åka ändå pga ”gött häng”. En bra line up lockade till slut ändå och även om småstadsidyllen försvinner är det trots allt det som spelar roll i slutändan. Men Hultsfredsfestivalen kanske förlorar fler besökare på denna flytt med tanke på att de som lockas av att den ligger i Småland försvinner och att jag som Stockholmare och stadsfestivalbesökare inte heller är särskilt sugen på att besöka festivalen? Vi får se hur det går för Hultsfredsfestivalen i framtiden och hoppas å bättre logistik till nästa år.

Läs mer