Recension

album_id-22526023-frntl

När This Is Head vann priset för årets pop på P3 Guld-galan för sitt förra album 0001 blev jag lika överraskad som överlycklig. Att ett obskyrt band från Malmö som spelade någon slags svensk krautpop med siffror som låttitlar skulle vinna över Robyn och de andra nominerade var helt ofattbart för många, inklusive bandet själva. Nu kommer alltså uppföljaren, The Album ID, två år senare.

Det märks att det här är ett mer genomarbetat album, inte så spontat utan snarare frukten av en lång och ibland frustrerande process.

The Album ID spinner vidare på det som 0001 påbörjade, men visar på en tydlig utveckling för bandet. Det är talande att de inte döpte albumet till 0002, det här är något nytt och annorlunda, men ändå välbekant. När första låten Staring Lenses brakar loss finns det ingen tvekan om vilket band man lyssnar på, men den här gången har de slängt in stråkar i mixen vilket fungerar överraskande bra. Musiken rör sig fortfarande mellan Low-erans Bowie, postrock och tidiga U2, men den här gången är det mer producerat, fokuserat och planerat, som om ingenting lämnats åt slumpen. På debuten lät This Is Head som världens mest sofistikerade garageband, det fanns en charmighet i deras direkta uttryck som var enormt smittande. Något av det har försvunnit på The Album ID, men istället har bandets låtskrivartalanger utvecklats markant. Det tar några fler genomlyssningar innan man riktigt kommit in i musiken, men då, när man upptäcker alla nyanser och skiftningar, blir den desto mer belönande. Detta blir speciellt uppenbart under albumets mittendel. Från A B-Version till Time’s an Ocean via XVI är det fullkomligt magiskt. Det är bombastiskt och smakfullt i ett, en uppvisning av samtliga medlemmars musikaliska talanger utan att det någonsin blir överdådigt. Varje trumslag, baston och gitarriff sitter precis där det ska. Synten skimrar och över allt svävar sången, varken mer eller mindre framträdande än något annat instrument.

Det sägs att det andra albumet alltid är det svåraste att göra, och enligt rapporter är det sant även för This Is Head. I början blev det tydligen mer pingisspelande än låtskrivande, tills en av bandmedlemmarnas separation fungerade som den katalysator The Album ID uppstod ifrån. Det märks att det här är ett mer genomarbetat album, inte så spontat utan snarare frukten av en lång och ibland frustrerande process. Men oavsett historien bakom har Tom, Björn, Henric och Adam (min nya favorittrummis) skapat ett album som inte bara är en mer än värdig uppföljare till 0001 utan visar även på en utveckling som ska bli otroligt spännande att följa.

Bara vi inte behöver vänta lika länge på album nummer tre, det står jag inte ut med.

Adam Kullén

Läs mer