Recension
Betyg
4
Artist
FastpoholmenSkivtitel
Andas inSläppdatum
2013-03-18Bolag
Free KidsLyssna
SpotifyPublicerad
2013-03-17- Fastpoholmen
Det jag finner mest tilltalande hos det danska Reggaebandet Fastpoholmen är att lyriken är på svenska. Den grundläggande drivkraften i bandet, Adam Fastholm, är uppväxt i Sverige men nu bor i Danmark och därför sjungs det på svenska för att få en ”bättre klang” än dansk sång. Med sig har han ett åttamanslag av musiker som också sjunger eller spelar diverse instrument. Även fast jag aldrig har varit för baktaktsmusik så tycker jag att deras andra fullängdare är riktigt intressant då musiken är så mycket mer än klassisk reggae.
Rytmen och de minnesvärda melodierna gör att jag rycks med och jag tror att Fastpoholmen delvis har botat mitt envisa reggae-ogillande!
”Andas in” låter faktiskt väldigt mycket pop, från och till, och det är också i dessa delar de vinner över mig. Trots att jag har svårt för musik a lá Kapten Röd så vinner de mycket på att ändå ha ett lugnt tempo, försiktigt plinkande och vackra texter. Med inslag av folkmusik och blues har musiken ett sound som är mycket speciellt. Rytmen och de minnesvärda melodierna gör att jag rycks med och jag tror att Fastpoholmen delvis har botat mitt envisa reggae-ogillande!
Singeln ”Över” (som har en fin och välarbetad video) fick i höstas fint mottagande både i Danmark och Sverige och låten är också den som jag föredrar av de resterande 13 spåren! Dess intro med ett försiktigt gitarrplock och övergången i len sång om hjärtesorg gör faktiskt att jag ryser till. Allt som allt så påminner det mig på något konstigt vis om när jag i femtonårsåldern lyssnade på Lars Winnerbäck. Detta är nog mest tack vare den insiktsfulla lyriken.
Trots att Andas in har alla dessa fördelar har jag förmodligen blivit bortskämd av att lyssna på korta och intensiva popskivor med 8-12 spår, eftersom att jag inser att jag slutar att lyssna efter ett tag. Klassiska reggaeskivor har ofta många spår och de många låtarna på Andas in, där flera överstiger åtta minuter, gör mig förvirrad. Det är stor variation mellan låtarna, vilket kan vara bra för att nå en bred publik med enstaka låtar, där det känns som att varje låt är en liten berättelse i sig. Men, jag tappar bort någon slags helhetsbild av skivan på vägen, vilket kanske är ett syndrom för mig och min generation där vi alla förmodligen har någon form av koncentrationssvårigheter.
En avslappnad stämning etablerar sig dock när jag lyssnar på skivan, till skillnad från annan baktaktsmusik jag har tagit del av. I och med detta och att det faktiskt är vacker musik så har jag nog börjat att tycka om reggae mer, tack vare Fastpoholmen. Gillar du reggae, blues och pop är alltså detta något för dig!
