Nordpolen – Oh oh

En sensommarkväll 2009 hade jag och en vän hamnat utanför Debaser Slussen. Där insöp vi löften, löften om vad som skulle komma sen. Vi var 17 och väntade på att ett mirakel skulle ske, att vi på något sätt skulle få komma in och kanske se en spelning med Nordpolen. När vi sedan ser honom (där är ju Pelle!) promenera ned för trappan, stannar han till och vill hjälpa oss. Vi vill ju så gärna komma in, men självklart går det inte. Efter ett tag måste både han och vi ge upp och vi går därifrån med krossade hjärtan. Förkrossade precis på det där sättet som två 17-åringar kan känna sig när de har blivit bestulna en kväll på besök i verkligheten.
Besviken och arg på livet åkte jag ensam bussen hem till förorten. I mina hörlurar fick jag en försmak av att livet som vuxen kan vara bitterljuvt.
21 och redan gammal, vill inte ens tänka på när jag blir 22
Just då kände jag att det var en ogreppbar framtid och jag kände ingen av den ångest som låten förmedlade inför att bli äldre. Så jag längtade dit. Längtade till då jag skulle få ett leende av vakterna och bli insläppt. Längtade till då jag kunde vara min egen.
Jag är oändligt nyfiken på att se vad resten av skivan ska bjuda på
Nu är den framtiden här och idag lyssnar jag på Oh oh. Jag minns fortfarande när Nordpolen upptog mina öron en hel vinter och en hel sommar, men det känns inte alls lika tydligt längre. Oh oh är för mig något annat. Musiken känns annorlunda, långt ifrån På Nordpolens popiga och mångbottnade ljudbild. Här är allt istället lite enklare och fyllt av inspiration från 90-talstechno. Dock hör man tydligt att låten är Nordpolens verk och ett ljust piano friskar upp det som känns hårt i det elektroniska. Skivan ska heta Vi är många som är vakna inatt och Oh oh viskar om sena nätter fyllda av tankar som skär genom discoröken.
Faller ner
Hämtar mig
Den hopplöshet och dödsångest som tidigare upptog Nordpolen har nu omvandlats till en hoppfullhet: även om man ibland känner ett sting av samma ångest så klarar man sig ur det och kan se det vackra inuti ångesten. När man verkligen lyssnar på texten tränger samma mörker igenom, men med en ton som talar om något annat – något förtröstansfullt. Sista versen av låten andas olycklig men samtidigt lycklig kärlek. Där När mitt blod pumpar i dej är en erotisk dröm är Oh oh snarare ett romantiskt löfte om att allt ordnar sig.
När jag nu är 21 och redan gammal känner jag mig ändå inte vuxen, men kan gå på vilka spelningar jag vill. När Nordpolen har sin releasefest och första spelning på SVMK i mars är det spikat att jag kommer att vara där. Jag är oändligt nyfiken på att se vad resten av skivan ska bjuda på och jag ser fram emot att få lyssna på den när jag i sommar åker bussen hem genom natten.