Recension

AnnaMy - Woodpecker - Recension - Betyg: 2 av 5

Du har en folkartist. Du vill skapa en stämningsfull skiva. En skiva som ger lyssnaren något, en atmosfär som ger rum för storheten i musiken. Således packar du ihop alla musiker och beger dig till skogarna i västra Värmland. Lite så tänker jag att AnnaMys skivbolag funderat inför inspelningen av hennes debut Woodpecker. Tankegången i sig är kanske inte helt fel. Men om inte låtmaterialet finns, vad spelar då miljön för roll?

Woodpecker inleds trevande, försiktigt. Jag förväntar mig att den, från skivkonvultet, utlovade psykadeliska folkmusiken ska växa på mig. Istället möts jag av stämsång. En vän kvinnlig röst, i tre olika stämmor. Helt utan någon edge som kan lyfta låten. Något som tyvärr är ett genomgående tema. Skivans första tre spår är tämligen intetsägande, jag får en Eddie Vedder-feeling under inledningen av Care men den tynar ut i ingenting.

Svagheterna ligger istället i de bristfälliga texterna. De känns mestadels konstlade. De är snälla, ståiledochhållavarandraihanden-texter. Djup och svärta saknas

Den första verkliga nerven slås istället an under titelspåret Woodpeckers närmast kusliga öppning. Den växer sig på, intensifieras och mynnar ut i en ganska fin bit. Rent musikaliskt, det vill säga. Skivans mest hitkompatibla låt finner jag sedan i Lovely Words, den enda som egentligen direkt satte sig på mitt närminne. Och den låt som tar sig längst ifrån den späda sångupplevelse som skivan osar av.

Musikaliskt känns skivan som Värmland, med stora skogar och mystik. Viskande trummor, lätt blås och plockande gitarrspel bygger luftiga ljudlandskap. Där har kanske miljön bidragit till skivans utformande. Och det är också där skivans styrka ligger. Svagheterna ligger istället i de bristfälliga texterna. De känns mestadels konstlade. De är snälla, ståiledochhållavarandraihanden-texter. Djup och svärta saknas. Ett intryck som förstärks av den oinspirerande och alldagliga sånginsatsen. Det kan inte ens inspirerande studiomiljö rädda.

Överlag ger Woodpecker mig inget annat intryck än välproducerad, på gränsen till överproducerad, vän folkpop. En debut behöver ge en förnimmelse om något som komma skall, något stort och nytt. Den behöver sätta sig hos lyssnaren och skapa ett behov av att få höra mer. Det klarar inte AnnaMys Woodpecker av.

Jonathan Eklund

Läs mer