Årslista

Det bästa från 2012 enligt Axel

Andy Stott

2012, det var inte ett så glatt år va? Kändes ganska surt och svart mest hela tiden, och då inte bara i musiken vars år nog aldrig prytts av så mycket svärta. Människorna gick ständigt i polemik i affekt, och det var väl inte så lyckat alla gånger. Många glåpord slängdes runt, både rättfärdigat och på det sättet att man blev rädd för det man läst. Att då sjunka ned i Swans avgrundsdjupa The Seer blev den bästa formen av katharsis, ett tillstånd som man under hela året sökt efter. När allt runtomkring var så tarvligt kallt, var det bästa motståndet att blicka ned i samma avgrund.

2012 var också året då allt lättsamt skval var maximerat till tusen genom miljoner av vevande händer i otakt till extremt taktfast, och supertråkig, musik. Ljudväggen skulle bara byggas på och bli högre och högre och det skulle inte gå att få luft. Det gick inte att undvika den, hur man än gjorde fanns det en putslustig man i blå kavaj i varje gathörn. Jag tror knappast att det är en slump att det blev just i år som Stephen O’Malley valde att ge ut Àkos Rózmanns epos 12 Stationer VI, eller att Anna von Hausswolff satte sig ned vid kyrkorgeln med sinnena riktade mot droner, eller att årets mest spännande dansmusik inte ens var dansmusik, utan bara mörk materia avsedd för hörlurar. Att årets starkaste läsupplevelse till och med innehöll ordet ”mörker” (Smålands mörker, för de som undrar) kan inte heller tillskrivas slumpen. Fast nu låter jag väl tråkig, givetvis var inte allt en enda stor solförmörkelse. Herregud, nej. Liksom, Solange gav oss 10-talets bästa hit, Ring Snuten spelade gura i årets bästa popband The Garlands, Frank Ocean och Kindness skänkte kärlek till världen och Erik de Vahl var magnifik året rätt igenom. Så hur året 2012 egentligen var är omöjligt att säga, men i dagsläget kändes det mycket mörkt med en hel del små ljusglimtar.

1. Erik de Vahl – Spring 2012
Magnifik var det ja, och det har han ju varit. Alltifrån den här egenutgivna skivan, till kassetten på årets bästa kassettbolag Zeon Light, till barnvisan för Utbildningsradion, till den lilla minifestivalen på Youtube. En av Sveriges allra finaste musikaliska genier och året 2012 tillhörde honom helt och hållet.

2. Swans – The Seer
Att Michael Gira skulle få för sig att göra en två timmar lång skiva försatt i något slags helvete har vi väl alla räknat med att det ska ske. Men kanske inte att det skulle bli så monumentalt och även så himla bra. Där förra skivan var en trevlig återkomst, är The Seer något helt annat. Det är bara att tacka och bocka för modet, viljan och musiken.

3. Iris DeMent – Sing the Delta
När man pratar om goda låtskrivare är det lätt att någon av slentrian drämmer till med, ja vad ska vi säg, Peter LeMarc. Men det är som att pissa illrött piss i strupen på de som kan hantera konsten på allvar. Som Iris DeMent, som på riktigt vet hur man skriver låtar i gammal god tradition. Och som hon gör det, och som hon sjunger och spelar. Man blir som gråtfärdig.

4. Neneh Cherry & The Thing – The Cherry Thing
Det är oförlåtligt att The Stooges-låten inte är med på vinylen, det hindrar dock inte skivan från att vara härligt furiös, fri och förbannat bra.

5. Andy Stott – Luxury Problems
Precis som Raime har Stott gjort dansmusik för de som inte dansar, utan musik som bäst passar till smutsiga höstdagar fulla av regn. Eller sena nätter närsomhelst.

6. Jens Lekman – I Know What Love Isn’t
7. Killer Mike – R.A.P. Music
8. Knivderby – Uppånervända kors
9. BADBADNOTGOOD – BBNG2
10. Anna von Hausswolff – Ceremony

Låtar.

1. Maria Eriksson – Stjäl det du behöver
2. King Creosote – Ankle Shackles
3. Jens Lekman – The World Moves On
4. Toni Holgersson – Svärmar av fåglar
5. Earl Sweatshirt – Chum

Årets konsert
Ja, jag har ju redan skrivit om Björk på Stockholm Music and Arts, och den var väl på sätt och vis bäst. Julianna Barwick var väl också på sätt och vis bäst. Några andra som på sätt och vis också var bäst var Lee Fields & The Expressions. På lilla Göta Källare rev de av en konsert av klassiskt soulsnitt. Och som vurmare av den sortens sentimentala soul gick det inte att sluta le på flera timmar. Ler lite än faktiskt.

Läs mer