Månadssammanfattning
Rikard berättar om det viktigaste från augusti
Publicerad
2012-09-03
Augusti har överlag varit en rätt så blek månad i musik, men har också levererat ett av årets allra bästa album i Swans – The Seer. Höstångesten har börjat visa sig i ackord och textstämningar, något jag självklart välkomnar med öppna armar. Augusti var även månaden för Popaganda, som i år var en besvikelse intressemässigt. Som alltid dock en mysig festival med ett gäng bra konserter, där Thåström, Dungen och iamamiwhoami stod i täten.
Spellista: Låtar du måste höra från augusti
Bästa albumen från augusti
Swans – The Seer
“The Seer tog 30 år att göra. Det är höjdpunkten av alla Swans album, samt av all annan musik jag någonsin gjort, varit involverad i eller föreställt mig”. Det uttalandet av Michael Gira, Swans frontfigur, lät innan jag hörde albumet som något lite väl självbelåtet men i efterhand som ett fullkomligt logiskt uttalande. Utan att vara alltför bevandrad i Swans tidigare alster så kan jag våga mig på att tro att The Seer är allt Michael Gira någonsin velat göra. Två timmar långt är det ett album som kräver sin tid, men varje gång det börjar kännas långrandigt så visar sig fler fantastiska anledningar att fortsätta lyssna. Det är ett mästerverk med en skyhög musikalisk intensivitet där gotiska folksånger, hypnotiska postpunkrytmer och öronbedövande rundgång blandas till ett av de mest imponerande resultaten på den här sidan av millennieskiftet.
Wild Nothing – Nocturne
Väldigt likt debutalbumet Gemini, men låtskrivandet har mognat och Jack Tatum har hittat nya vägar att leverera sin C86-romantiserande indiepop. Med ena foten fastkörd i 80- och 90-talens allra mest glimrande popträsk och den andra letandes efter nya steg i dagens musikklimat är han relevant utan att förlora den nostalgiska dimma som omger honom.
Swearin’ – Swearin’
Pop-punk är en genre som i praktiken sällan är lika väl utförd som den teoretiskt sett skulle kunna vara. Den är ofta förorenad av band som använder punkattityder utan att förstå innebörden av dem. Men när pop-punk utförs lika väl som på Swearin’s debutplatta så är det inte utan att jag återfår hopp. Det är tweemelodier, garagegitarrer och garagetrummor. Punkilska över pop-problem.
Jessie Ware – Devotion
Väldigt många kvinnliga singersongwriters idag tenderar att jämföras men Kate Bush, men hos få är det så rimligt och välförtjänt som hos Jessie Ware. Den tuggande Running är som hämtad från Bushs allra bästa 80-tal. Devotion är lite för tillrättalagd i r’n’b-svängen för att lyckas stå ut tillräckligt, men innehåller otroligt många tecken på potential.
Även: Ariel Pink’s Haunted Graffiti – Mature Themes, Bloc Party – Four
