Årslista
Det bästa från 2011 enligt Mats
Publicerad
2011-12-31
Precis som i fjol funderar jag lite över vad vitsen med dessa listor egentligen är och får åter någon form av ångest över vilka skivor man ska ha med på listan och vilka placeringar de bör ha. Detta är i alla fall vad jag har kommit fram till och givetivs är det massor av andra skivor som borde ha varit med, men nu fick det bli just dessa.
Årets skivor
1. Skriet – Det beslutande organet
Mörker har aldrig varit så enastående vackert som på Skriets Det beslutande organet. Det är ångestladdat, starkt och lyrik i allra högsta klass och även om det mörka till en början avskräcker så växer det bara för varje gång man lyssnar.
Att jag inte köpt en hiphopskiva på flera år, förrän nu när Roffe Ruff släppte Barrabas, säger kanske mer om mig som person än om genren. Men jag står fast vid att den de senate åren fallit och haft svårt att ta sig upp. Internationellt sett då. För den svenska scenen mår bättre än någonsin med artister som Mohammed Ali. Så även om det är synd att det inte blir något mer från Roffe Ruff efter denna fantastiska skiva, så kommer platsen han lämnar bakom sig fort tas av någon annan. Sannolikheten att det blir lika utlämnande och smärtsamt som Barrabas är dock liten.
Efter att ha sett James Blake live två gånger så borde det kanske vara årets konsert, med tanke på hur mycket mer utrymme Blakes musik får i det formatet. Men låtar som I Never Learnt to Share känns ändå lika mycket i bröstet på skiva.
4. Azure Blue – Rule of Thirds
Tobias Isakssons lilla projekt visar hur man på ett alldeles förträffligt sätt gör musik som är både modern och tidlös på samma gång. Dom där syntarna säger jag bara.
5. The Weeknd – Echoes of Silence
De flesta föredrar säkert Weeknds tidigare skivor, eller mixtapes. Men denna, med den alldeles lysande Dirty Diana-tolkningen, sätter punkt på detta år på ett alldels förträffligt sätt.
6. Veronica Maggio – Satan i gatan
7. Parker Lewis – Pengar och leenden
8. SBTRKT – SBTRKT
9. Florence + The Machine – Ceremonials
10. Common – The Dreamer, The Believer
Årest låtar
Sista spåret på Roffe Ruffs skiva Barrabas. Storheten ligger i texten som lämnar den maskerade Roffe Ruff totalt naken framför lyssnaren. Det kan inte ha varit ett lätt beslut att dela med sig av allt det. Eller så kanske det var just det.
2. Air France – It Feels Good To Be Around You
Varje gång jag känner att Sincerely Yours betydelse minskar så glömmer jag av någon anledning alltid bort Air France. En duo som hela världen ständigt väntar på att få höra något nytt ifrån. Hela världen må vara en överdrift, men det känns så. När de sedan släpper en låt och samtidigt levererar en av årets allra bästa, är det värt all väntan. Fortsätter de att göra så här bra musik, kan jag vänta länge på den det där minialbumet de nämnt.
3. Jonathan Johansson – Stockholm
Jonathan Johansson gör något alldeles extra med Stockholm. På bara några textrader beskriver han ett helt lands sinnestillstånd: man måste bära sin sorg i armarna, man måste härma dom som orkar, dom som fortsätter ändå.
4. Karl X Johan – Fantasies
5. No Ceremony – Hurtlove
Årets konsert
Arcade Fire, Popaganda
Ofta känner jag att musik live inte ger något, att man lika gärna kan lyssna på skivan för att man vet att man inte kommer att bli besviken. Arcade Fire på Popaganda i somras visade hur fel jag har.
