Årslista
Det bästa från 2011 enligt Rikard
Publicerad
2011-12-30
Årets skivor
1. Girls – Father, Son, Holy Ghost
Från den somriga poppärlan Album som utgjorde Girls debut har de gått vidare till att göra en mer psykadelisk och rockartad indiepop. Från att jag tyckt att uppföljaren Father, Son, Holy Ghost stod och stampade lite på samma plats började jag tycka, så fort jag lyckats karva ut låtarna från varandra, att varenda spår på denna briljanta platta förtjänar en enskild hyllning. Det finns det naturligtvis inte plats för här, men jag kan sammanfatta det såhär: I Father, Son, Holy Ghost har Girls skapat den mest kompletta renodlade popplatta på den här sidan av Känn ingen sorg för mig Göteborg. Från att ha varit en poppärla har Girls gått vidare till att bli en diamant.
2. Tom Waits – Bad As Me
För ett sådant bisarrt stort Tom Waits-fan som jag är faller sig den här placeringen naturlig. Bad As Me är inte hans starkaste album varken text- eller musikmässigt sett, det är inte hans mest banbrytande och inte hans mest oväntade. Men det är ett naturligt steg 2011 för världens coolaste människa att ta, sju år efter hans senaste renodlade studioalbum. Det är ett av hans mest lättlyssnade och förmodligen lättsålda album, och en bra plats att ta avstamp inför nästa album som jag är säker på kommer bli ännu bättre.
3. St. Vincent – Strange Mercy
På Strange Mercy lyckas St. Vincent än tydligare än tidigare med att definiera sitt sound. Med gitarrer som spänner från sprakande till gnisslande, melodier som låter lika simpla som avancerade och oneliners som ”I spent the summer on my back” så vandrar hon i Kate Bushs fotspår och i skuggan av PJ Harvey genom ett 2011 där hon blivit oförskämt förbisedd.
Jag hade inte lyssnat på varken The Bear Quartet eller Alkberg solo förrän Anarkist kom, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Därför slog Anarkist mig rakt i ansiktet. Dess karga, raka och ärliga natur där varje ord känns som det viktigaste i världen kan jag inte finna nog med superlativ för. Albumet är en samhällskritiker likaväl som en livskamrat och precis vad Sverige behöver.
5. PJ Harvey – Let England Shake
2011 års eget flaggskepp som nästan varenda listmakare tar med på sin tio-i-topp, och det är inte det minsta oförtjänt. Helt rätt i tiden anlände den som en reaktion över människors ibland oförklarliga ageranden och en förutsägelse av vad som komma skulle i England. Monumentala ljudbilder, knivskarpa texter, hypnotisk beroendefaktor, Let England Shake innehåller allt som en omedelbar klassiker innebär.
6. Bon Iver – Bon Iver, Bon Iver
7. The Black Keys – El Camino
8. Fleet Foxes – Helplessness Blues
9. Destroyer – Kaputt
10. WU LYF – Go Tell Fire to the Mountain
Årets låtar
1. The Pains of Being Pure at Heart – Belong
2. Tyler, the Creator – Yonkers
3. Mattias Alkberg – Mitt smutsiga blod
4. Fleet Foxes – Helplessness Blues
5. Girls – Honey Bunny
Årets konsert
Att välja ut årets bästa konsert är inte helt lätt. Crystal Castles välte Hultsfred på ett fantastiskt sätt, Arcade Fire förtrollade hela Stockholm för en kväll och i Lysekil så motade Håkan Hellström upp folk i båtmaster, klippsatser och packade hamnen full av en entusiastisk publik som endast överträffades av Håkan själv och hans bandmedlemmar som bjöd på en fantastisk show i solnedgången. Men jag måste gå på magkänslan jag haft efter konserten, och då är det nog bara efter Pulp på Way Out West som jag gått hem med den där säregna, lyckliga och gripna känslan. Visst kan han än, Jarvis!
