Recension

[image name=betyg3]

Pallers är Labrador-mannen Johan Angergård och Henrik Mårtensson. Tillsammans skapar de smygande snygg elektronisk popmusik om än i det anonymaste laget. Det låter som om en ledsen Johan Duncanson svalt en liter lönnsirap och stundom översköljs av toner signerade ett snällare, mer lågmält The Knife. Vilket naturligtvis inte är helt fel, men likt lanseringstexten som förkunnar att skivan spelats in i Kapstaden, Miami och Spanien, så känns det en aning krystat.

Ett modest groove går genom hela fullängdsdebuten The Sea of Memories, en långsamt eskalerande skapelse som tog tre år att färdigställa. Det är drömskt och fint enligt konstens alla regler, men inte mycket mer. Singeln Come Rain, Come Sunshine, tidigare släppta Humdrum och Wicked utgör skivans snyggaste spår och absoluta höjdpunkter, på den sistnämnda tror jag mig för en sekund höra en sömndrucken Sarah Cracknell fångad i ett hypnotiskt sväng, vilket såklart gör mig halvt salig, men däremellan är det för få vassa kanter, för glest med starka melodier.

Pallers drunknar inte bara i ett hav av minnen utan även i en atlant av varma sömngångarsyntar på autopilot. Labrador kallar det dansmusik för de lata vilket är rätt träffande: The Sea of Memories är en snygg stilstudie i slö och solblekt elektronisk pop, men istället för att bjuda upp första bästa deppiga indiesjäl så gäspar jag, om än med ett litet leende på läpparna, och kommer på mig själv med att sakna Boat Club.

Elis Burrau

Läs mer