Recension

För hammondorgelfrälsta är det alltid högtidsstund när något nytt kramats ur det ståtliga instrumentet. De sitter och undrar ifall det är möjligt att finna nya ljud, de tycker att det borde vara omöjligt. Men ändå hamnar de där framför stereon alldeles storögt förundrade över alla de säregna ljud den får till och drömmer sig bort. Många av de som pysslar med sådant har hållit på sedan 60-talet.

Trummor och Orgels namn är oerhört pedagogiskt, det har aldrig gått att tagit miste på vad man som lyssnare kommer att erbjudas. Ett trumset och en orgel. Ja, det behövdes ju inte förklaras, men man kan aldrig vara säker. Bandet, bestående av två bröder, har länge försökt utveckla den gamla uppsättningen. Provat på att addera sång till soundet med The Soundtrack of Our Lives-sångaren Ebbot, spela lugnare, spela fortare, mjukt, aggressivt. Förra skivan hade en väldigt trolsk stämning, inte långt ifrån band som Sagor och Swing eller den självklara referensen Hansson och Karlsson. Deras nya blandar in elektronik och samplade applåder. Man måste beundra jakten.

Det är stundtals riktigt spännande kompositioner, exempelvis inledande Autopilor har ett väldigt kaxigt groove och avslutande Wait and See, är precis så himmelsblått vacker som bara den här konstellationen kan frambringa. Men, däremellan känns det alltför ofta som att något saknas. En del stycken är uppbyggda som rena poplåtar och avsaknaden av röst blir trist nog väldigt påtaglig. Gnistor som aldrig tänds.

Där förra skivan hade en mer sammanhållen ram, blir Out of Bounds lite skev och sne. Krokigt upphängd på väggen. Turligt nog finns det en hel del fragment som klarar av att hålla albumet levande hela vägen.

Axel Stenros

Läs mer