Recension
[image name=betyg3]
Med oblyga blinkningar till både Beach Boys och TTA slog The Drums ned som en bomb på bloggar och indiedansgolv häromåret med sin naivt raka hipsterpop. Det självbetitlade debutalbumet var späckat av Beatles-frisyrer och energiskt blåögda refränger om bortgångna bästa vänner, surfcravings och kärlek dömd att sluta i tårar: det var mycket fint, ärligt och omedelbart, men avsaknaden av tuggmotstånd samt otillräckliga doser originalitet och variation resulterade i att bandet försvann från den mest uppskrivna scenen ungefär lika snabbt som de gjort entré.
Nu kommer uppföljaren, Portamento, och det låter precis som förut. Med samma direkta enkelhet i melodierna och, misstänkt, bekanta gitarrslingor upprepar de unga männen från (ja, ni gissade rätt) Brooklyn framgångsreceptet som genererade så fina recensioner förra gången. Och jag kan inte annat än omfamna det, om än inte förbehållslöst. Frontmannen Jonathan Pierce mässar medvetet sina repetitiva one-liners om kärlek och död, apatiskt och förbannat snyggt, i små popmästerstycken som Hard To Love, I Don’t Know How To Love, och Book of Revelation. Det svänger skickligt och jag har svårt att sitta still, men samtidigt: inte ens dessa, Portamentos starkaste spår, har bäst-före-datum som ligger särskilt långt fram i tiden. De är fina dagsländor absolut, men inte extremt mycket mer, vilket är anledningen till att jag inte delar ut ett högre betyg. Det, samt faktumet att skivan redan vid första lyssningen också har några trista partier, även om det mesta är kärlek vid första lyssningen.
The Drums största styrka räcker dock som ensamt argument för att införskaffa denna skiva. Utöver refrängerna som är lika mycket tuggummi- som britpop så är det enkelheten i texterna och framförallt det geniala upprepandet av glada som deppiga sentenser som är den främsta behållningen. Existensberättigandet, om ni så vill. Ni som hörde debutskivans bedrövade pärla I Need Fun in My Life kommer förstå vad jag menar. Ni andra borde ge det en chans och inte låta er skrämmas av det löjligt American Apparel-doftande höljet.
