Allmänt

Skivinspelning med Azure Blue – De sista dagarna

Torsdag 30 mars

Var lite hängig när dagen började, men kom i form efter hand. I version nummer 11 blev den långa, svåra episka låten The Shore äntligen klar. Vi teoretiserade om ifall den inspirerats av bufféns extra allt. Antagligen. Gick loss ett varv till på Two Hearts och fläskade till beatet lite. Tror den har typ fyra eller fem virveltrummor på varandra som mest. Avslutade dagen med att lägga träblock och annan percussion på den snabbaste låten Dreamy Eyes. Att öppna mappen till en upptempolåt kändes som att komma på SPA efter en månad i ett Gulagläger. Alternativt andas syrgas efter att blivit tvångsmatad med thinnertrasa. Kom hem och lyssnade igenom allt och kollade låtlistan. Inser allt tydligare att det är en sorglig skiva vi håller på med. Det finns en risk att de tyska emokidsen kommer att damma av min emailadress och skriva om sin olycka som de gjorde på Laurel Music-tiden. Bara inte analogsynthnördarna börjar stalka mig. Då får jag VB:a allt till Claes…

Fredag 1 april

Började dagen i studion på rygg i Claes skönaste soffa medan claes skruvade trumljud. Fan vad sliten jag börjar bli. Tom blick, långhårig, slutspelsskägg och tjockångest. Det är inte särskilt glamoröst att sitta i en studio hela dagarna. Men när det går bra blir jag euforisk. Utbrister flera gånger om dagen ”det knullar i öronen” eller ”som en kompis” för att visa min uppskattning till Claes hästjobb. Ägnade dagen åt editering, ny sång, mer percussion, stråkmaskin och sequencer på Dreamy Eyes. Nu är skivan nästan klar! Lyssnar på New Gold Dream (81/82/83/84) med Simple Minds och försöker att inte tänka på att buffén är stängd imorgon.

Lördag 2 april

Spenderade största delen av dagen med Dreamy Eyes. Finslipade den ordentligt. Den låter grymt nu. Gjorde ett avbrott med indisk mat sen plockade vi fram låten Seasons. Jag tror att den är bland de tre finaste låtar jag skrivit. Satte min sista sång för det här albumet. Kändes som att komma hem. Min röst kändes urstark. Lite sista kicken-eufori. Firade med en kväll på Strand efteråt.

Söndag 3 april

Vi har nu kommit fram till den sista touchen och jag tänkte vara lite diskret för en gång skull och lämna en del osagt. Lite dynamik måste finnas kvar inför släppet. Avslutade vi med att bjuda in hela Stockholms musikerelit eller lät vi detta bli en privat angelägenhet som endast spelats av mig och Claes? Fick vi ett frispel och mixade vi om allt till en easy listening-platta? Föll Claes för den kommersiella trance-synthpressen? Blev våra diskussioner om livet för tunga? Åt vi mer buffé? Svaren kommer tids nog. Tack för ordet Tram 7! Kärlek // Azure Blue

Läs mer