Månadssammanfattning

Johan berättar om det viktigaste från mars

Ni minns alla hur jag i februari mycket vaket påpekade att mars skulle bli årets bästa musikmånad. Jag vågar, nästan, ta ut segern i förskott. Ska mycket till för att toppa denna kavalkad i fantastisk musik. Sållar jag bort allt halvdåligt och allt jag inte hunnit med av de svenska släppen så står jag kvar med Acid House Kings, Anna Hamilton, Anna Järvinen, Autisterna, bob hund, Emil Jensen, I’m from Barcelona, Lykke Li, Miss Li och Movits!. Jag står kvar lite stressad över att inte hinna med, men samtidigt älska livet.

Playlist fullproppad med smakprov finns på Spotify.

Tre svenska:

Lykke Li – Wounded Rhymes
Mamma. Moster. Mormor. Några ytterligare släktingar, ett gäng vänner och Annika Norlin. Det är kvinnorna i världen som jag älskar mer än Lykke Li. Då förstår ni. Wounded Rhymes är precis som väntat en värdig uppföljare till 2008 års bästa platta Youth Novels.

Anna Järvinen – Anna själv tredje
Anna Järvinen är precis steget bakom Lykke Li på den listan jag just berättade om. Anna själv den tredje i lurarna. Vårjackan på. Solens strålar i ögonen. Livet blir nästan inte bättre än så. Framförallt blir inte en promenad bättre än så. Vårens promenadskiva är här. Så vackert, så vackert. Tur man har den där solen att skylla tårarna på.

Autisterna – Legender
När det gäller Movits!, Emil Jensen och bob hund så fastnar jag mycket för vissa låtar, men inte riktigt för hela albumen. Det kan vara något slags light-autism som gör att jag inte förstår, det låter jag vara osagt. Men Autisternas platta förstår jag helt och hållet och älskar varje sekund av. Dessutom har jag faktiskt blivit lite sugen på att bli arbetslös bara för att slaviskt kunna följa Rachey Rays matlagande. En dagdröm så god som någon.

Bubblare: Movits! – Ut ur min skalle, Acid House Kings – Music Sounds Better With You

Tre utländska:

The Vaccines – What Did You Expect From The Vaccines?
Det är alldeles för lätt att använda sig av albumtiteln när man ska skriva om The Vaccines. Därför gör jag det. Jag förväntade mig stordåd. Jag fick en helt okej skiva fylld med korta, snabba, ösiga musikstycken. Inga stordåd men väl en enorm pepp inför stundande Peace and Love-besök. Jag kommer vara på plats. Dansandes. Ra Ra Ra!

Cage the Elephant – Thank You Happy Birthday
Många plattor följer ofta samma mönster. Då tappar man lätt intresset. Här vet man aldrig vad som ska komma. Lyssna på de fem första sekunderna av varje låt så fattar du vad jag menar. Det blandas mellan stilar och instrument men den ösiga rocken är konsekvent genom hela skivan.

Yelle – Safari Disco Club
Jag förstår inte ett enda ord franska. Däremot förstår jag musik hyfsat. I detta fallet räcker det gott och väl. Jag behöver inte förstå texten för att vilja dansa. Med tanke på hur mycket jag älskar Lykke Li och Anna Järvinen så vågar jag inte utse detta till månadens bästa, men ja, ni förstår. La musique är ju årets bästa låt i alla fall, så långt vågar jag sträcka mig.

Bubblare: Noah and the Whale – Last Night on Earth, The Pains of Being Pure at Heart – Belong

Mars-låten:

David Bowie – Life on Mars
Såklart. Från en av tidernas största musiker hämtar vi månadens låt med mars i titeln. Alla har hört den. Alla älskar den. Inga som helst konstigheter.

Bubblare: -

Läs mer