Krönika

Genre: Kyrkbjällerpop?

Du är på väg hem från jobbet. Det är fredag. Du stannar till på en mack för att köpa ett sexpack folköl och en påse dillchips. Det vankas hemmakväll. Döm om din förvåning när den första folkölen du knäcker innehåller sånt här kreddigt alkoholfritt vin gjort på 500g blåbär per 10 cl… Konstigt, men läsk som läsk tänker du och dricker upp. Du stoppar ner handen i chipspåsen och rycker upp en näve, en näve gåslever. Kreddigt, konstigt, men ätbart, tänker du. Och mular in det i munnen. Resten av sexpacket är folköl. Resten av chipspåsen innehåller just chips.

Ungefär så är också mitt liv som musikkonsument. Ungefär.

Kents underbara skiva Röd. Introt är 2 minuter och 29 sekunder kyrkbjällror. Ingen sång. Markus Krunegårds helt fantastiska skiva Lev som en gris dö som en hund. Den inleds med 1 minut och 24 sekunder obegriplig instrumenal smörja. Andreas Mattssons splitternya skiva Kick death’s ass. Kickar igång med över fem minuter plink-plonkande utan en enda rad sång. Resten av skivorna är fullproppade med superba poplåtar, som väntat. Detta är exempel på tre instrumentala intron som jag på rak arm kommer på. Kröker jag armen så skulle jag kunna rabbla hur många fler exempel som helst.

När man sedan betänker att de flesta musiker producerar massor med låtar och bara ett fåtal får plats per skiva blir det ännu mer obegripligt. Sluta ta upp onödig plats med dessa skitlåtar. Och i dessa shuffle-tider som vi lever i idag. Det blir bara idiotiskt när kyrkbjällror shufflas fram. Eller när en låt utan sång kommer igång. ”Vilka är detta, nytt från Royksopp?”. ”Nej… Krunegård…”.

Jag förstår att man vill vara kreddig. Sätta en stämning. Verka svår och överraska. Men köper man en popplatta så vill man väl ha en popplatta? Inte kyrkbjällror. Precis som när jag köper en folköl så vill jag ha en folköl. Köper jag chips vill jag ha chips. Så detta är ett öppet brev till musiker världen över: Sluta verka vara så jävla svåra hela tiden. Gör den musik ni är bra på. Sluta slösa plats på skivan. För allas skull. Och för oss shufflemänniskors skull. Och framförallt för oss som gillar popmusik. Inga fler kyrkbjällror.

Tack på förhand.

Läs mer