Recension
[image name=betyg4]
Papercuts känns som något nytt inom den snäva popsfären, men faktum är att Fading Parade är Jason Quevers fjärde album bakom pseudonymen. En anledning till att man inte riktat uppmärksamheten mot Sub Pop-rekryten tidigare kan vara att musiken, hur musikaliskt korrekt den än har varit, har varit ganska uttryckslös och saknat karaktär. Inte funnit sig i stilramarna.
Nu har Quever lärt sig ett och annat från bolagskollegorna Beach House. Musiken är drömmande, nostalgisk och har ett helt nytt djup. Inte bara rent instrumentalt (noteras bör att multibegåvade Quever står för de flesta arrangemangen själv) utan även stämningsmässigt. I öppningsspåret Do You Really Wanna Know presteras det tydligaste frånstampet mot nya höjder. Låten eskalerar och hittar nya vändningar och just när man tror att den har funnit sitt repeterande spår så tar refrängen ny sats och lägger i en växel till.
Papercuts musikaliska mångfald visas tydligast i Chills, där en mindre och lågmäld orkester ökar takten och när Quever går från sina subtila viskningar och faktiskt sjunger så får det en helt annan tyngd.
Nya metoder och uttryck i all ära, men det är långt från alla tio spår som tar skivan mot nya höjder. Även om det är kvalitativa låtar så faller de ibland tillbaka i de gamla ovanorna och blir snabbt utnötta i ett töcken av sömniga ljud. Men med jämna mellanrum vaknar den lågmälde Quever till och mot den slumrande bakgrunden hittar han drömpopens väsen.
