Månadssammanfattning

Johan berättar om det viktigaste från februari

Massor av stora artister börjar veva igång sina maskinerier. Men ännu roligare är att vi får höra så många fina debutalbum. Musikåret 2011 har på allvar börjat ta fart. Nu ska bara snön smälta bort också så kan vi börja leva på riktigt. Och vänta bara till mars, för det kommer bli årets absolut bästa månad. Det kan jag garantera. Till dess så får vi hålla till godo med februaris Spotify-lista.

Tre svenska:

Lars Eriksson – Rust & Golden Dust
Det här med artister från Idol alltså. Man har all rätt att direkt avfärda dom som ointressanta. I de allra flesta fall gör man då också helt rätt. Amanda Jensen är undantaget som bekräftar regeln. Eller. Amanda Jensen VAR undantaget som bekräftade regeln. Nu räknar jag även in Lars Erikssons Dylan-inspirerade debutplatta till undantaget. Och jag hoppas verkligen att det inte kommer fler intressanta Idol-släpp för det skulle rubba min världsbild lite mer än vad detta redan gjort. Nog är nog.

Me And My Army – Thanks God For Sending Demons
Jag minns Andreas Kleerup från hans gästspel i Morgonpasset i P3 för några somrar sedan. Sprallig, rolig och fylld av energi. Jag älskade honom från första stund. Bilden av honom i media idag är precis tvärtom. Otroligt ledsamt och tråkigt. Men skapa bra musik kan han tack och lov fortfarande göra. Det enda jag stör mig på är detta snack (ännu en gång) om Me And My Army som någon form av supergrupp. Bara för att vissa medlemmar tidigare gjort musik i andra konstellationer så blir det inte per automatik en supergrupp. Så det så.

Andreas Mattsson – Kick Death’s Ass
En av världens svåraste och mest intressanta frågor är vilken av Hey Princess och Not Forever som är bäst. Jag har inget bra svar. Vad jag däremot vet är att jag älskar Andreas Mattssons sångröst. Jag gjorde det på Popsicle-tiden och jag gör det fortfarande.

Bubblare: Alice In Videoland – A Million Thought And They’re All About You, Those Dancing Days – Daydreams & Nightmares

Tre utländska:

PJ Harvey – Let England Shake
PJ Harvey är en artist som liksom funnits i mitt medvetande många många år utan att jag egentligen någonsin lyssnat på henne. Det känns fint att upptäcka en artist såhär tjugo år in i karriären. Vanligtvis så har dom börjat dala för länge sedan. I PJ Harveys fall så har jag en känslan att detta är peaken. Eller rättare sagt, jag hoppas att detta är peaken. För annars har jag verkligen gått miste om någonting i hela mitt liv. Månadens bästa.

Men – Talk About Body
Le Tigre är ett insomnat electro-band som jag gissar att många känner till. En av medlemmarna i det bandet heter JD Samson. Men är nämnde Samsons sidoprojekt och debutskivan Talk About Body är årets hittills bästa skiva i genren elektronisk dansmusik. Är du lite danssugen så rekommenderar jag skarpt spår nummer fyra, Boom Boom Boom. Är du mycket danssugen så rekommenderar jag hela skivan.

Cut Copy – Zonoscope
Cut Copy är en sån grupp som kollektivt ska hyllas, så fort dom släpper skiva. Så är det bara. Personligen blir jag då lite tvärtom. Men så småningom smälter jag och köper hypen. Så är det nästan alltid. Så är det också med Cut Copy, även om jag inte är helt övertygad ännu. Men ge mig någon månad till så.

Bubblare: Mogwai – Hardcore Will Never Die, But You Will, The Luyas – To Beautiful To Work,

Februari-låten:

Ingen
När jag började med den här grejen i augusti så bävade jag för februari, för jag känner verkligen inte till en enda låt med februari/february i titeln. Googlade lite utan resultat. Sökte vidare på Spotify. Där var den mest populära träffen en låt vid namn ”Nom nom nom nom nom nom nom”. Det är en minut av nom nom nom…-ande. Den är precis lika störig och usel som det låter. Då bestämde jag mig för att inte ta någon månadslåt. Så, tips till musiker där ute: Gör en låt med februari i titeln och du har chansen att hamna på massor av listor i stil med denna. Varsågod för tips.

Bubblare: -

Läs mer