Recension

[image name=betyg3]

Jag stötte på The Decemberists för första gången när The Hazards of Love släpptes på senvintern 2009, men tog mig inte riktigt an albumet, mycket pågrund av längden men också för att det inte fanns något direkt tilltalande när jag lyssnade igenom ett par låtar från det. Jag lyssnade istället på The Crane Wife 3 från albumet The Crane Wife och det är en låt som jag tagit med mig och ofta kan gå runt och nynna på, men mycket större relation till The Decemberists har jag inte egentligen. Aldrig har jag känt suget att lyssna på ett helt album. Så släpps The King Is Dead som ett av 2011s första album av gemene indiemänniskas intresse och jag tänker att jag ska ge det en chans.

Den bästa nyheten med The King Is Dead är att The Decemberists har hittat tillbaka till sina varma indiefolkmelodier som jag kände saknades på The Hazards of Love, men det finns också mindre bra saker med albumet. Som att alla låtar känns som att de är dränkta i ett slags countrysound, och även om country inte är en genre som jag känner är något som helst tilltalande i första taget så brukar jag vara ganska accepterande mot de flesta genrer. Så varför fungerar då inte detta för The Decemberists?

Jo, de kan helt enkelt inte göra denna countryfolk utan att låta oerhört vedertagna och vanliga. När albumet är slut har jag den där känslan; ”jaha, var det där allt?”, och det är inte direkt en känsla som ska strävas efter när man gör musik. Visst finns det höjdpunkter, som den stompiga introlåten Don’t Carry It All, förstasingeln Down by the Water eller This Is Why We Fight som håller sig utstickande mest på grund av att vara den minst countryinfluerade låten på albumet, men allt som allt så lyckas inte The Decemberists något vidare med detta album. Det är inte dåligt, bara oövertygande.

En svag trea.

Lyssna på The Decemberists – The King Is Dead med Spotify.

Rikard Berg

Läs mer