Månadssammanfattning

Johan berättar om det viktigaste från december

December och julen må vara surfplattans tid. Men de riktiga plattorna lyser halvt med sin frånvaro. December-skivorna hamnar ju oftast utanför både årets och nästa års prisutdelningar samt årsbästalistor. Jag antar att detta är något som både skivbolag och artister tänker mycket på och därför blir ju utbudet relativt klent. Att dessutom Musikhjälpen och julfirande tagit upp halva min lediga tid gör att jag inte har hunnit lyssna igenom allt. Men några guldkorn har jag ändå plockat fram. Allt finns som vanligt snyggt förpackat i en spotify-lista: Spotify-lista

Tre svenska:

Keep company – Keep company
Jag anser att Theo Jensen-projektet The Plan:s låt Mon Amour är en av de bästa genom tiderna.
Och Titiyo är en högst kapabel sångerska. Därför är det ganska logiskt och befogat att mina förväntningar var ganska höga på duons gemensamma debutskiva. Och visst är det bra, kanske till och med månadens bästa. Men jag saknar ändå farten från The Plan. Theo har underbara röstresurser som bara väntar på att släppas lös. Kanske nästa skiva?

Psykakuten – Maybe tomorrow
Vi vet väl alla att ungefär hälften av det Lasse Anrell skriver är ordbajseri för att provocera. Därför är det med blandade känslor jag läste att 2 steg från paradise tillsammans med denna är årets bästa, enligt honom. Vilken är för att provocera och vilken är på riktigt? Jag har mina aningar. Idéen att göra en skiva med 12 cover-låtar, alla på låtar som heter Maybe Tomorrow är ju onekligen helt briljant. Och genomförandet, ja det är inte så dumt det heller, faktiskt. Trots att Lasse Anrell eventuellt gillar det.

Petter – Samlar ut den
Är det något Petter är duktig på, förutom att rappa så är det att göra bra PR. Det märktes inte minst i feelgood-programmet Så mycket bättre där han är den självklara stjärnan. Att han dessutom ensam samlar in över en halv miljon till Musikhjälpen, är aktiv på twitter och en allmän mysgubbe gör ju inte populariteten mindre. Det är helt logiskt att han släpper låtarna från programmet tillsammans med några gamla och nya duetter ganska direkt efter sista avsnittet. Och hur kommersiell han än gått och blivit så gillar jag fortfarande Petter.

Bubblare: -

Tre utländska:

Lightspeed Champion – Bye bye
Det ska sägas direkt att ingen av de utländska plattorna är något som kommer hamna speciellt högt upp på min lista över årets bästa. Jag ska också medge att jag är helt ute och cyklar när det gäller att bestämma genre på den här skivan. En sångröst som klingar brittiskt. Ibland vanliga poplåtar där gitarr dominerar men allt som oftast är fiolen huvudinstrument. Onekligen en intressant EP med bara fyra låtar. Ingen den andra lik. Ändå trivsamt för öronen.

Fistful Of Mercy – As I lay you down
Supergrupp är ju ett otroligt uttjatad fenomen. Och bara för att någon medlemmarna i en nybildad konstellation råkat varit lite känd innan, ja då blir inte dennes näste projekt automatiskt en supergrupp. Så det så. Därför lägger jag inga större värderingar i vad gruppmedlemmarna sysslat med tidigare utan lägger fokus på vad detta egentligen är. Lättsmält pop. Omöjligt att hata. Omöjligt att älska. Enkelt och lagom. Räcker alldeles utmärkt en månad som det här.

Deadmau 5 – 4×4=12
En helt ologik titel på en helt ologisk platta. Känns på något sätt helt logiskt. Den ena låten är över 10 minuter, nästa är under 4. Men det är ösigt och dansant. Ingen skiva jag orkar lyssna på en längre tid för den är stundtals ganska enerverande. Men jämför man med Daft Punk:s soundtrack till TRON:Legacy i ungefär samma genre, ja då väljer jag detta, alla dagar i veckan.

Bubblare: -

December-låten:

Frida Hyvönen – December
Från en av 2008 års allra bästa plattor Silence is wild hämtar vi den bästa december-låten.
En otroligt vacker låt om ett svårt beslut. Frida’s sätt att liksom stolpa upp berättelsen, inbakat i vackert pianospelande. Det är popmusik när den är som allra bäst i mina öron.

Bubblare: Kent – December, Linkin Park – My december

Läs mer