Recension
[image name=betyg4]
Louis Jones och hans enmansprojekt Spectrals har nämnts tidigare här på tram7, när singeln Leave Me Be släpptes förra hösten. Paralleller kunde då dras till såväl andra enmansband med lo-fi-sound, till exempel Wavves, som till Jones idol Phil Spector.
Med cirka ett halvår kvar till releasen av debutalbumet Bad Penny släpper Jones en ordentlig teaser – A Spectrals Extended Play. En EP där han rätat ut och finslipat ljudet och efter att ha turnerat med Girls verkar han ha anammat en hel del av Chris Owens.
Hur konstigt det än må låta när man talar om en rödhårig, ung britt från Heckmondwike i mörkaste Yorkshire i norra England så kan man omöjligt inte nämna surfpopstendenserna. På inspelningarna har Jones stått för all musik själv och han behärskar det råa garage-soundet (som dock inte fått så mycket utrymme på EP:n) så väl som dagdrömspopen. Det genomgående temat är en popexcentrisk 20-årings vardagsleda och kombinerat med de småpsykadeliska surfpopsslingorna av klassiskt snitt hittar Spectrals en perfekt balans.
Höjdpunkterna är pophiten Peppermint och mer melankoliska Chip A Tooth (Spoil A Smile). I avslutande extranumret Bonus Jam framträder surfpopen som tydligast, med Ventures-vibbar, och totalt missar Spectrals högsta betyg med endast en hårsmån.
Lägg namnet på minnet. Om Louis Jones har fler låtar som Peppermint och Chip A Tooth (Spoil A Smile) på lager inför släppet av Bad Penny så kan han komma att bli en av de största nykomlingarna 2011.
