Recension

[image name=betyg2]

I dessa tider, då drömpopen har växt till sig ordentligt som genre, har uppmärksamhet riktats mot Oklahoma-duon Altar Eagle som under en lång tid hållit sig till genrens kärna. Äkta makarna Eden Hemming och Brad Rose gör svävande musik och de väljer sällan de enkla vägarna. På första fullängdaren Mechanical Gardens är det dock sällan de hittar fram till målet.

Med repetitiva arpeggio-slingor och total avsaknad av konkreta linjer att följa i låtarna (utöver just dessa maniskt upprepade truddelutter) åstadkommer de förvisso det som kan vara poängen i drömpop. Att man vävs in i translikt dagdrömmande. Dessvärre är risken även stor att man somnar.

En låt som You Lost Your Neon Haze öppnar lovande för att sedan nötas och kavlas ut till leda – under dryga sju minuter. Efter halva skivan ställs man dock inför ett trendbrott. Låten Monsters presenterar lite tyngre, nojsigare elektroniska ljud och ett lite högre tempo. Och även om den också snurrar på samma ställe till stor del så slutar den innan man hinner tröttna. Efterföljande Spy Movie fortsätter i det höga tempot och tar lite nya riktningar och håller intresset vid liv. Bandet verkar ha hamnat i limbo mellan det drömmande, svävande och det elektroniska med trummaskinskomp.

Jag kommer på mig själv med att byta låt efter ungefär halva tiden i flera av låtarna. I komprimerat format hade de kanske kunnat nå ut till en bredare massa och känts mer tillgängliga. Kanske är det jag som har för lite tålamod, men jag behöver också något som håller mig vaken i en dagdröm.

Martin Mederyd Hårdh

Läs mer