Spelning
Suede @ Cirkus
Återföreningskonserter med gamla idoler. Är det något jag lärt mig genom åren är det att man ska passa sig för sådana. Dock blev suget, när jag fick höra att Suede skulle komma till Stockholm och Cirkus, allt för stort. Och tur var väl det, för annars hade jag missat en oförglömlig spelning.
Problemet när ett tidigare favoritband återförenas och ger sig ut på turné brukar vara (förutom ålder, trötthet och ”vi gör det bara för pengarna”-attityden) att de har en ny skiva med sig i bagaget. En skiva som ska visa att de fortfarande, trots allt, är relevanta, nyskapande etc., vilket de oftast har slutat vara för länge sedan. Därav spelas nästan bara låtar från denna och kanske någon gammal hit som extranummer. Om man har tur. Så är inte fallet med Suedes återförening. Tack och lov! Här spelas alla fantastiska låtar från de tre första skivorna, och de framförs utav en frontman fylld med en sådan energi, karisma och säkerhet att jag fullkomligt häpnar.
En svartklädd Brett Anderson i perfekt britpop-frisyr hänför publiken, skämmer bort den. Han är fullkomligt oerhörd, piskar med mikrofonsladden och sjunger som en gud. Att bandet bakom honom ser rätt trista och uttråkade ut spelar ingen direkt roll; det låter ju bra och ögonen vilar mer än gärna på Anderson. Det märks att han är revanschsugen, efter år av soloturnerande med rätt lam publikrespons ägnar han sig denna kväll åt ett sällan skådat publikfrieri. Och med den låtkatalog man har att ta ur kan det knappast bli dåligt när dessa framförs i ett rasande tempo och med en intensitet av den här kalibern. Animal Nitrate, We Are The Pigs, Beautiful Ones, The Drowners, Heroine, So Young, Trash, Filmstar, Saturday Night… ni fattar. Jag är som ett litet barn på julafton.
Jag har alltid sett mig som mer utav en Pulp-kille, men nu vet jag inte riktigt. Efter den här kvällen har det skett en förändring i min personliga hierarki när det kommer till den dekadentare sidan av britpopen. Brett Anderson har tagit över tronen, och det krävs att Jarvis Cocker pallrar sig till Sverige och framför hela Different Class med samma lust och energi för att jag ska ändra den uppfattningen.
