Recension

[image name=betyg3]

Simian Mobile Disco är vad min mamma skulle definiera som ”dunka-dunka”. Min livsguide Wikipedia säger tech house eller electro house. För mig personligen är house ett skällsord så jag väljer istället att genreklassa det till electro. Simian Mobile Disco består av James Ford och ”Jas” Shaw, två producenter/DJs från Storbritannien. Innan duon blev till Simian Mobile Disco så utgjorde dom halva Simian, electrorock-bandet som kom att splittras under 2005 men innan dess hann släppa exempelvis den galet ösiga singeln Never Be Alone år 2002. Vid sidan om det så har Ford även producerat bland annat Arctic Monkeys och The Last Shadow Puppets, trots tidigare projekt så rör sig numer Simian Mobile Disco i en annan sfär av musikvärlden. Eller ja, i en annan del av electrovärlden i alla fall.

Delicacies som är en helt instrumental platta – där varje låt bär namn av en exotisk maträtt eller specialitet som killarna upptäckt på sina turnéer världen över – är alltså inget du sjunger med i. Gungar med i däremot. Det är svårt att sitta still men jag saknar ofta det där lilla extra vilket gör att man okontrollerat börjar spontandansa. Låtarna byggs ofta upp, sakta men säkert till en punkt där man förväntar sig ett så kallat ”break”. Det uteblir dock gång på gång, fast det kanske är min okunnighet i genren eller dansgolvs-skadade hjärna som gör att jag förväntar mig detta. Med allra största sannolikhet så är dock detta ett medvetet val från den rutinerade duon.

Bästa spåret på plattan är den andra låten, Aspic, på svenska betyder det aladåb, en maträtt som när man bildgooglar den gör en allt annat än hungrig. Kortfattat så tar man vad som helst och stoppar in det i gelé. Skeptisk till maträtten, men låten däremot! Underbart beat som gör att danssuget infinner sig ögonblickligen. Alla som åkt buss med mig vet vad jag menar (Till tjejen i Fjällräven-jacka på buss 12. Jag knäflörtade inte. Kunde bara inte sitta still). Och det är just som bussmusik jag tycker att SMD gör sig allra bäst. Titta ut på ett kallt vinter-Sverige, känna danssuget komma krypande och drömma sig bort till ett dansgolv på någon medelhavsö.

Ja, bussmusik och såklart dansmusik. För det är ju vad det är. Drömskt och hårt. Men ändå inte flummigt eller stenhårt. En helt okej skiva. Lagom på alla sätt och vis.

Johan Kristofferson

Läs mer