Anna von Hausswolff @ Katalin

Det är samma trevliga stämning inne på Katalin som det alltid är. Mysbelysningen, de mörka träslagen och ölen som är lite, lite för dyr. Bruce Springsteen och The Band i högtalarsystemet som värmer upp publiken. Och alla verkar stortrivas i värmen, kikar man ut ser man frusna människor med frost i håret. Allt känns tryggt, inget sticker ut.
På utsatt tid kliver tre stycken krauthipsters upp på scen, de spelar stråke på cymbal och plinkar slött på gitarren. Basisten gömmer sig bakom den ännu tomma flygeln. När reverben är som tätast kliver en bedårande liten människa upp på scen. Det är Anna von Hausswolff. Runt sitt långa rågblonda hår har hon virat en svart bandana av begravningsmodell. Det passar väldigt bra in. Vad som vid första anblick känns lite konstigare är den slitna t-shirten med Jokerntryck. Men visst har Anna och clownen likheter. På det sätt hon narras, det måste väl vara omöjligt att en sådan liten person besitter sådan stor och nästan otrolig röst?
Hon slår sig ned vid flygeln och spelar låtar från hennes skiva ”Singing From the Grave”. Anna och hennes orkester är väl samspelta och reser varje låt till en högre nivå än vad man tror är möjligt. ”Pills” låter som en monumental och självklar låt från rockhistorien. Men vore det högt flygande hela vägen vore det tråkigt, det vet dem om. I ett lugnare parti spelar Anna en strålande vacker version av Joanna Newsoms ”On a Good Day”. Fast det vore att ljuga om man inte tycker att det är allra bäst när bandet släpper alla hämningar. Anna skäller, skriker, stampar och headbangar i extranumret. Pojkarna med instrumenten kan inte förmå sig att sluta spela. Och jag tror ingen i publiken vill det heller.
Men alla konserter når sitt slut. Blandskivan slås på igen, nu är det John Lennons tur att sjunga en gammal goding. Antagligen bryr sig väldigt få, för det som nyss skett på scen var större. Det vittnar allas häpnade ögon och leende munnar om. Några radar upp sig för att köpa skivor, andra sitter kvar och ytterligare ett par inser att de måste upp tidigt imorgon. De beger sig ut i kölden med uppvärmda själar, för dit kan ingen frost nå.