Månadssammanfattning
Johan berättar om det viktigaste från oktober
Publicerad
2010-10-31- Månadslista
- Oktober
Hösten är här igen. Håkan är här igen. Två meningar som ser ganska lika ut. Innebörden är dock lite som att välja mellan himmel och helvete. Jag är knappast ensam om att ha peppat enormt mycket för 2 steg från paradise. Och det lät ju precis så bra som vi hade hoppats på! I övrigt bjöd oktober på en helt del intressanta bekantskaper och faktiskt, några mindre trevliga. Anna Stadlings ganska platta platta (alltid velat skriva så) och Tinnie Tempah för att nämna några besvikelser. Allt bra finns självklart samlat i den här sammanställningen men även i den fullmatade spellistan: Spotify-lista.
Lyssna och njut. Musik är det absolut bästa botemedlet mot årstiden.
Tre svenska:
Håkan Hellström – 2 steg från paradise
Egentligen är ju allt redan skrivet om detta mästerverk. Därför nöjer jag mig med att konstatera följande: Håkan Hellström är världens bästa artist. Punkt slut.
På förhand kanske det mest spännande skivsläppet för månaden. Bollnäs-bandet (Uppväxta i Bollnäs, numer bosatta i Malmö) som vi norrlänningar väljer att kalla MF/MB/, är indiesveriges nya stjärnskott. Främst imponerar jämnheten på skivan. Enda spåret som sticker ut är The Big Machine, och det endast på ett positivt sätt. Enda negativa jag kan komma på är att Spotify fastnat med Caps Lock-knappen nedtryckt när dom taggade låtarna…
Den fem spår korta EP:n The Sad Ones inleds med ett instrumentalt intro, vilket verkar vara en trend bland svenska musiker och följs av fyra fina pop-låtar. Detta är Ulrikas andra EP, den förra heter To let myself go och bestod av sju spår. Det finns inte så mycket information att hitta om Ulrika på nätet men personligen håller jag tummarna otroligt hårt för att det kommer en fullängdare så småningom för detta är riktigt lovande.
Bubblare: Nervous Nellie – Why Dawn Is Called Mourning, Robert Svensson – You’re a wasteland, honey.
Tre utländska:
Som dotter till Sting har man vissa krav att leva upp till. Att Eliot Paulina Sumner dessutom vid 17 års ålder skrev ett fler-skivskontrakt med Island Records gjorde ju inte hypen mindre. Nu 20 år gammal är hennes debutskiva The Constant äntligen släppt. Producerad av bland andra Klas Åhlund och med en förstasingel tillsammans med Robyn så är också Sverige-anknytningen stark. Allt detta bidrog till att jag var enormt peppad på skivan. Och det är absolut inget fel på den. Men lite besviken är jag ändå. Främst för alla underbara remixar på hennes låtar. Ceasar remixad av Miike Snow är ren och skär magi, en av årets bästa låtar, men inte med på plattan. Andrasingeln Selfmachine finns i en version som La Roux lekt lite med, också underbar, inte heller den med på skivan. En skön remix på Quicker fick dock plats på skivan och det är precis där som I Blame Coco är som allra bäst. Som dansmusik. Inte radiopop som största delen av skivan tyvärr är. Men framtiden ligger framför Coco och när nästa skiva släpps tror jag att vi får höra hennes fulla potential!
Mannen bakom soundtracket till en av värlens bästa filmer Amelie från Montmartre är tillbaka! Att genrebestämma Yann Tiersen är inte det lättaste. Inget spår är det andra likt och det enda som är konsekvent på skivan är att låtarna är relativt långa. Det är inte ett speciellt lättlyssnat album men vad gör det när det låter såhär bra. Sätt dig skönt, ta en kopp te och varva låtarna från skivan med något mer lättlyssnat så kommer du inse att den här hösten kanske inte kommer bli så hemsk trots allt.
Ni vet den känslan man kan få av en låt ibland. Man sitter i sina egna tankar och musiken shufflas fram från en stor spellista. Och plötsligt går en låt igång som man bara får en magisk känsla för. Precis så var det när jag hörde Philharmonics andra låt Riverside för första gången. Resten av den dagen blev det inte mycket vettigt gjort utan jag satt som förstenad och bara njöt av skivan. En magisk röst komponerad av ett vackert pianospel. Avskalat och fint. Ibland behöver musik inte vara så svårt för man ska vara fast. Det räcker såhär.
Bubblare: Gold Panda – Lucky Shinner, Teitur – Let the dog drive home
Oktober-låten:
I en icke-befintlig konkurrens bland låtar och artister med oktober i namnet så var valet ganska enkelt. Broken Bells består av James Mercer från The Shins och halva Gnarls Barkley aka Brian Burton. Deras självbetitlade debutplatta som alltså innehåller låten October släpptes i maj. En fin poplåt från en fin popskiva!
Bubblare: -
