Spelning

Carl-Johan Vallgren @ Spegeln, Gävle

Att Carl-Johan Vallgren är en av vår tids största svenska författare behöver vi väl egentligen inte ens diskutera. Som musiker är han dock mindre erkänd. Jag ska erkänna att det var med viss skepticism jag bänkade mig i det halvfulla Spegeln. Enbart sittplats, alkoholförbud i spelsalen och en medelålder på cirka 45. Upplägget på konserten är två stycken 50-minuters set med en paus på cirka 20 minuter mellan. De flesta låtarna i set-listen kommer från den nyutgivna plattan Nattbok.

Ofta nattsvarta texter men med relativt glada melodier. Lite som en storebror till Lars Winnerbäck. Vallgrens stora styrka är mellansnacken där han presenterar de fyra övriga bandmedlemmarna. Han bubblar av berättarlust när han kokar ihop påhittade anekdoter om deras uppväxt och släktskap. Historierna river ner stora skrattsalvor från läktaren, och (det låter väldigt dumt att säga men) mellansnacken är konsertens stora höjdpunkt.

Efter en välbehövlig ölpaus drar den andra halvan igång och nu är det lite ösigare låtval som gäller. Vallgren lyckas några gånger få igång publiken som nöjt klappar takten. Att knappt någon sjunger med är förståeligt eftersom plattan är såpass ny. Efter varje låt så river Vallgren upp antingen konfetti ur bröstfickan och kastar över sig själv, eller blåser några såpbubblar. Allt med ett barnsligt leende på läpparna. Det märks att han älskar att stå på scen. Och det förstår jag, för han är en stor underhållare. En ypperlig textförfattare som har bra samspel med bandet förutom en trumma som ofta överröstar Vallgrens sång. Och det är lite synd eftersom texterna är den stora behållningen i musiken.

Konserten är ingen wow-upplevelse och inte heller nån besvikelse. Rätt och slätt betyget G+. Efter en liten pratstund med Vallgren (nej, ingen ny bok på gång just nu) och inköp av en signerad skiva (slipper man köa i timmar så ska man alltid bidra lite extra) så ger jag mig ändå ut i Gävle-natten med ett litet leende på läpparna. Ett betyg så gott som något.

Läs mer