Recension

[image name=betyg3]

Det här känns, vid första anblicken, som en skiva inspelad i all hast, liksom gjord i farten utan vare sig budget eller baktanke (mer än att det ska svänga då). Och det gör den vid den andra och den tredje anblicken med för den delen. Att Zach Tillman, under namnet Pearly Gate Music, gått in i studion och bara spelat, med inte mer än lite lösa idéer, inspiration och låtskisser i bakfickan. Samt mycket influenser, nya som gamla. En känsla och ett anslag som stundtals fungerar till musikens fördel: det är rak folkindie som är lätt att ta till sitt hjärta. Stundtals följs den dock av ytterligare en känsla, en inte lika smickrande sådan: det vill säga den att man glömmer flera utav låtarna så fort de tagit slut.

Om namnet Tillman låter bekant så kan det bero på att Zach har en bror som heter Joshua och att denne råkar vara trummis i ett visst Fleet Foxes, samt hyfsat framgångsrik som soloartist. Och visst kan man höra mycket av detta i Pearly Gate Music, det är ju skäggig amerikansk akustisk gitarrdriven indie med folkrötter vi har att göra med. Jag skulle, för övrigt, kunna satsa en inte så liten summa på att Zach Tillman just i detta ögonblick bär en rutig flanellskjorta. Men, och det är ett viktigt men, här finns en vital skillnad. Här finns spelglädje. Där Fleet Foxes musik, hur vacker och fylld av fina harmonier den än må vara, är rätt deppig, och där J. Tillmans egna alster är ännu mer inåtvända och ledsna så finns det en upprymdhet i den här debuten som är beundransvärd. En upprymdhet som gör det här tillskottet till en annars, för tillfället, smått överbefolkad och ihjälkramad musikgenre, befogat. Även om Pearly Gate Music, ska sägas, annars kanske inte tillför särskilt mycket nytt till scenen där band som Fleet Foxes och Band of Horses fortfarande sitter på tronen.

Hur låter det då? Jo, på denna skissartade skiva är det Zach Tillmans sång som står i fokus. Och han sjunger bra, ibland hör jag likheter med Will Sheff, Okkervil Rivers kompetenta frontman. Det är ett gott betyg. Bland instrumenten hör man gitarr, trummor och keybord, och som om det inte gav ett tillräckligt simpelt intryck så ligger dessutom ett sorts knaster över hela skivans ljudbild. Och även om större delen av skivan flyter ihop i sin anspråkslöshet så existerar några utropstecken: O, What A Time! är en fantastisk, rak och enkel låt som sätter sig direkt. Dessutom klädsamt kort, likt en Lust For Life av Girls så vill man höra den om och om igen. Andra låtar som sticker ut är Gossamer Hair med sin lika mäktiga som oväntade refräng och den suggestiva I Was A River.

Här finns alltså ett flertal riktiga pärlor till melodier, samt en stor dos charm och kanske viktigast av allt: en lust för livet. Lite synd bara att många av Pearly Gate Musics pärlor är alltför opolerade.

Elis Burrau

Läs mer