Recension

[image name=betyg4]

Titeln Skit i allt skvallrar om ett Dungen som gjort sig av med säkerhetsbältena och kastat sig rakt ut i något nytt. Att Dungen nu, med sitt sjätte album, struntat helt i genres som kan placera band i fack och gått på ren känsla utan att titta tillbaka på vad man producerat tidigare.

Men så är inte riktigt fallet. Dungen låter fortfarande precis som Dungen gjort tidigare, men det är verkligen inget dåligt betyg. Skit i allt är en gedigen platta av ett gäng veteraner. Bandet blandar fortfarande jazz, progg, folkmusik, hårdrock och psykedelisk rock till en härlig kompott.

Resultatet är även denna gång förträffligt, även om bandet kanske predikar för de redan frälsta. Dungens stora internationella publik får vad de vill ha och vad de är vana vid att höra. För dig som inte redan har lyssnat in dig på Dungen blir upplevelsen av Skit i allt än större.

Skivan håller en jämn nivå rakt igenom. Gustav Ejsters sång gifter sig bra med de svävande melodierna och når sin absoluta topp när Anna Järvinen stöttar med gästsång på albumets kanske bästa låt – Brallor. De tio spåren sammanfogas vackert och som lyssnare är det svårt att märka när en låt slutar och nästa börjar. Gitarristen Reine Fiskes vassa slingor skär genom de svävande melodierna och ger skivan dess psykedeliska touch.

Precis som på tidigare Dungenskivor är ett par av låtarna instrumentala. Och det är främst i de spåren som bandet verkligen släpper loss och gör skäl för albumtiteln. Då exploderar bandet i musikalitet och fantasi.

Kraven på Dungen är höga och Skit i allt är utan tvekan en härlig musikalisk upplevelse rakt igenom. Dungen är helt unika i Sverige och ibland är det skönt när rutinerade band bara levererar kvalitet gång på gång till sina fans.

Martin Lundström

Läs mer