Recension
Bonjour Recordings / Border
[image name=betyg3]
På Kasbans andra skiva, Nåt som bankar, återvänder den göteborska gruppen i stort sett till den förra skivans folkiga popmelodier, även om det finns en underton av experimentalitet i deras små sånger. Självklart är det fortfarande på svenska. Två av bandets medlemmar, Jonas Abrahamsson och Henning Sernhede, har bestämt, eller ingått en pakt, att aldrig någonsin sjunga på engelska efter att de tröttnat på engelsmän efter deras tid i London där de möttes.
Även om likheterna är många finns det också många olikheter jämfört med den förra skivan. Melodierna känns stundtals större och mer välarbetade och även sången har lyfts ett snäpp. Tillsammans bjuds alltså lyssnaren på välpolerade stycken, allt från lugna och raka sådana, som Fri att gå eller Saker som tar slut till mer rockiga och nästan psykadeliska, som låten December och det fantastiskt fina gitarrspelandet i Vad jag har att ge. Eller så bjuder de på ett vackert blåsparti i den lugna Hos dig, som även i historien om att något fortfarande finns kvar där i en, även om man tror att det är över, bjuder på de textrader som gett skivan sitt namn.
Precis som Mjölk och honung är Nåt som bankar en fin sammansatt skiva där det svenska språket är som gjutet i de folkliga melodierna och där den röda tråden, inte helt oväntat med tanke på namnet, till stor del är handlar om olika relationer. Och det på ett riktigt fint sätt. Ett sådant sätt som gör att man vill höra de tonsatta berättelserna fler gånger, även om det inte är så pass bra att man kommer låta skivan stå på repeat.
