Recension

Stratracks / Universal

[image name=betyg3]

Jag kände mig väldigt uttömd, säger Rasmus Kellerman, om sig själv efter den tredje skivan som Tiger Lou, det namn de allra flesta känner till honom som. En nystart med sitt egna namn är alltså vad lyssnaren bjuds på när Kellerman nu släpper den nya skivan The 24th. Även om Kellerman rör sig mot singer/songwriter-djungeln med gitarren i högsta hugg är det trots allt inte en ofantlig skillnad mot vad vi tidigare hört. Särskilt konstigt är det inte heller med tanke på att det faktiskt är samma människa bakom musiken, fast ifall jämförelsen enbart görs med skivan A Partial Print, så är det en tydligare skillnad.

Skivans allra flesta låtar håller ett relativt lugnt tempo, så att kasta in Kellerman i det där singer/songwriter-facket är inte ett sätt att göra det enkelt, även om det är många fler instrument än en akustisk gitarr som bygger upp melodin. Typ några ackord på en elgitarr när Kellerman tänker tillbaka på sin barndom med en mamma som var hemma med honom medan pappan jobbade på någon tidning, vilket enligt honom var enkelt och erbjöd någon form av frihet. I övrigt handlar det bland annat om hur det fanns något speciellt inom honom som ung. Några av spåren som till exempel Five Years From Now, en låt riktad till hans syskon, känns mindre banala. Eller Talk of the Town.

Inget på The 24th är på något sätt banbrytande men att det är en duktig musiker som styr märks med tanke på alla de fina melodierna och den värme som de omges av. Och inte att glömma är sången och rösten som passar utmärkt till melodierna. Men det blir ändå bara en sådan skiva som försvinner där i bakgrunden när du lyssnar på den, ingen av låtarna greppar taget om en, precis så där man vill att de ska göra.

Mats Rajala

Läs mer