Recension

I januari kom den första singeln med Anna Maria Espinosa, som nu mer får äran att betitla sig Schlager-Anna Maria, och nu är det dags för Henrik von Eulers tredje fullängdare som Rigas. Material till skivan samlades in under förra året medan Henrik bland annat jobbat som producent för The Sound of Arrows och Marions samt spelat med Parken, som han även spelade in skivan Let’s Get Gone tillsammans med.

Skivan gästas förutom Anna Maria Espinosa även av Jenny Wilson och Stefan Storm från The Sound of Arrows, men viktigta att poängtera är hur dessa gästinhopp inte är något som sticker ut, de är istället skickligt placerade i låtarna, för en som lyssnare blir de en del av musiken, mer ett instrument än en annan artist och det är något som är riktigt imponerande. Det upplevs genomtänkt och inte som ett val för att möjligheten funnits. Samma känsla infinner sig i helhet när det kommer till hela skivan, för även om stilarna skiftar kraftigt mellan electropop, småfunkiga spår och baktakt, så hålls de samtidigt samman med syntar och beats och något enstaka oemotståndligt blåsstycke på den finaste av alla låtar på hela skivan – The Sound Of The Apocalypse.

Bortsett från den snart två år gamla Born Not To Run, så är det de lugna och raka låtarna, typ Simple, som är de allra starkaste korten på skivan. Och även om titlarna ger en vink om domedagsberättelser, hamnar vi bland de ämnen som liksom på något sätt alltid blir ofrånkomliga – frågeställningar om huruvida det kan vara så enkelt som kärlek eller om det är dags att ge upp och svek. Titt som tätt blir också intrycket att personen bakom skivan genomgått en period där tankarna kretsat kring vänner och ensamhet, trots att man uppenbarligen varit omgiven av människor. Slutresultatet är en skiva fylld av stilar, blandade på ett imponerande sätt, men ändå når den inte riktigt hela vägen, skivan lockar inte riktigt på ett sådant sätt som gör att lyssnaren inte kan slita sig.

Mats Rajala

Läs mer