

Första gången jag kom i kontakt med Exploding Heart var via deras Myspace-sida. Senare dök det upp en remix på Adrian Lux-låten Strawberry, en remix jag misstog för deras alldeles egna låt. Men mer än någon enstaka lösryckt låt har aldrig spelats förrän nu. Trots att de tidigare släppt ett album är det först med denna EP som som det är dags att bekanta sig med dem ordentligt.
Det som imponerar allra mest är den jämna nivån som lyssnaren erbjuds. Och det spelar ingen roll ifall det är betydligt mer lekfullt än på de andra spåren med en smattrande virveltrumma i Tonite tillsammans med kobrällja, eller om det är dysterheten och förtvivelsen i titel- och tillika öppningsspårets melodi. Inte ens när de går ner i varv totalt på den hänsynslöst vackra 90s, uppstår några tankar om hur de skulle låta bättre i en viss typ av tempo eller ljudbild, vilket annars är vanligt förekommande. Det låter bara bra, rakt igenom.
EP:n avslutas med den kort sagt episka låten Echoes, vilken fyller tillvaron med problematisk lyrik medan en ensam gitarr utgör den största delen av den lockande melodi som byggs upp. Det är inte svårt att se bandet framför sig, i en bäcksvart klubblokal med en ensam strålkastare riktad mot scenen där Gudmundur står och nästan plågsamt sjunger om att lämna någon och vad som kan uppstå därefter, i kontrast mot texten i första låten om att känna saknad. Sedan lyfts Aesa-Sagas stämma fram ordentlig innan den tunga melodin sakta stregrar mot sin kulme.
Young Love EP är en sådan EP som gör att man vill se människorna bakom musiken framföra den live. Man vill se hur de avslutar spelningen med Echoes, hur de fortsätter att spela den andra delen av låten i oändlighet, där trummor och bas brakar samman med alla de andra instrumenten i ett förtjusande och kontrollerat kaos. Det är en perfekt avslutning på EP:n och det kommer inte vara en mindre passande avslutning på ett live-set.