Recension

Makthaverskan - Makthaverskan - Recension

Att varje gång nämna Göteborg i en inledning av en text, bara för att musik är där ifrån, börjar bli ganska så tjatigt. Samtidigt är det svårt att låta bli då pop från den regionen ofta på något vis känns som en en del av själva staden. Det är väl där Makthaverskan inte riktigt passar in med resten av gänget, sett till melodierna åtminstone. Deras musik är mörkare, hårdare och mer intensitv. Och det är heller inte riktigt pop, egentligen, utan mer post-punk.

Det finns några spår på albumet där Makthaverskan är riktigt bra och samtidigt visar tydligt hur olika det är med band och artister när det kommer till vad de gör bäst. Ibland passar låtar med ett högt tempo bättre, medan det ibland är bättre med ett något lägre tempo. När det gäller Makthaverskan är det deras lugnare spår, där rösten träder fram bättre i stället för något som annars liknar ett ylande bland distade gitarrer och trumbankande, där de är allra bäst. Bäst av allt är introt till Enough med en härlig gitarrslinga och trummorna som försiktigt klänger sig fram från bakgrunden, och klaviaturen när låten närmar sig sitt slut. Allt som glimmar är inte guld, brukar man säga. Efter att ha lyssnat på Makthaverskans debutalbum är det inte svårt att konstatera att allt från Göteborg inte är guld värt, men det behöver givetvis inte vara lika illa som slagg för det.

När det gäller musik från Göteborg är det något som ligger många varmt om hjärtat, men den behöver nödvändigtvis inte alltid nå till toppen och Makthaverskans debut är ett bra exempel på detta. Något de åtminstone har med sig är tiden, för det är en skiva som växer och det om något är alltid positivt.

Mats Rajala

Läs mer