Allmänt

åsikt: the mary onettes – islands

The Mary Onettes - Islands

Islands känns ungefär lika mörk som kvällarna blivit efter omställningen till vintertid. Lite som att The Mary Onettes tillsammans med Labrador planerat det hela, eller så blev det bara som det blev med releasen. Varenda spår på skivan träffar som ett slag i magen, på ett bra sätt. Det känns ordentligt och det är en av de saker som gör skivan så bra som den faktiskt är, för när musik framkallar sådana känslor är det uppenbarligen något som gjorts på rätt sätt.

För även om produktion, melodi, de underbara arrangemangen och hela den episka ljudbilden är enastående vackra så ligger det ett tungt skikt av mörker, sorg och ånger över hela skivan som ger spåren en oerhörd tyngd. Det allra bästa exemplet på detta är Symmetry, det enda spår på skivan vilket inte helt sonika smälter in bland de övriga och det är inte på grund av texten utan den hamrande och intensiva rytmen som förföljer lyssnaren genom hela låten. Bortsett från denna låt är de resterande mer harmoniska i deras ljudbild med bland annat eleganta körer. På ett imponerande sätt skapar bandet ett intryck av att alla instrument smälter samman till något större, samtidigt som det går att urskilja dem från varandra och det allra bästa är hur bra trummorna är. Trummorna kan betyda så mycket om de används rätt, precis som på denna skiva. Inte något i bakgrunden och inte något som tar för mycket plats, utan istället lyfter de andra instrumenten med deras välbehag.

Bandets sångare, Philip Ekström som även är den som står för texterna, har förklarat att skivan fått sin titel på grund av att varje låt för honom känns som en alldeles egen liten ö. Men rätt förklaring är egentligen att de allihopa är halvöar, med sitt fäste i det tema som följs genom dem vilket även är en av anledningarna till skivans mörker, och det är alla de känslor som förmedlas med texterna tillsammans med den dimmiga ljudbilden. Ibland gör det nästan ont och det kan emellanåt till och med bli obekvämt att lyssna på dem när de är så utlämnande, öppna och ärliga. När det till en viss del handlar om nära vänners bortgång blir det lätt så. Lyssnaren kommer nära inpå i de dystra berättelserna om att resa på sig efter nederlag, svunna tider och tappra försök i att få någon förstå hur mycket de betyder för en, men de ger alltid intrycket av att hoppet om något ljusare vilar bakom nästa textrad.

Massor av människor från olika sorters publikationer gillar att göra årsbästalistor. Eller så blir de möjligtvis tillsagda att göra dessa. De har säkert börjat lite smått, valt några skivor som de klassar bland årets bästa. Kanske tio stycken, kanske fler. Vad de förmodligen inte räknat med är att Islands kommer tvinga dem att göra om listan, fundera över vilken skiva de ska ta bort för att få plats med den. Ett sådan skiva är Islands. En sådan skiva som är en av årets allra bästa.

Läs mer