Recension
Safe Haven är det tredje albumet från systrarna Johanna och Nina som de själva ger ut på deras bolag Oma Gusti Records. Det är ett album där de inte riktigt verkar vilja bestämma sig för en specifik stil att följa och det är också det som gör det hela intressant. Hade hela albumet följt samma mönster med lågmälda folkpopvisor hade lyssnarens intresse säkerligen svajat. Ironiskt nog så är det just dessa lugna låtar som faktiskt tillhör de allra finaste.
Redan med albumets första spår, See Her Sailing, lyckas Piroth greppa ens intresse med ett ljud som framkallar en bild av ett gammalt godståg som långsamt accelererar framåt genom hela låten, medan det sjungs om en ensam men stark mamma och man tror sig hålla koll på vad det hela handlar om, fram till låtens slut då en utomordentlig trumpetslinga tar över och texten rör sig mot något mer luddigt. Rent textmässigt så erbjuds lyssnaren en bra och balanserad blandning av konkreta texter som till exempel den lätt electropopiga Only For Tonight om att skjuta jobbiga saker framför sig, eller den fantastiskt vackra och utlämnande Hurt Little Birds med dess lite annorlunda liknelse.
Den stilmässiga korsningen av ren pop, små elektroniska toner, mer jazziga stycken och svängningar mot något som skulle kunna vara från ett brittiskt 80-tal är riktigt lyckat. Theatre är ett sådant mer rockigt spår som man inte alls har förväntat sig med tanke på hur låtarna och deras arrangemang fram till detta stycke har låtit, men på något sätt får Piroth det att smälta in bland de övriga låtarna. Det enda som egentligen låter riktigt udda är albumets sista spår, som är på tyska. Albumet är annars mycket välgjort och jämnt, men når ändå inte riktigt dit man vill och några av spåren är riktigt starka. Trots detta kommer det inte att spelas i sin helhet allt för många gånger.
