Festival

popaganda – dag två

Popaganda: Name the Pet

Dag två av Popaganda började med Name the Pet. En artist vars framträdande går att beskriva med lite väl mycket bas och en ljudvolym som borde ha varit över socialstyrelsens regler. Det är fortfarande svårt att förstå vad hela tanken med basen är. Varför den ska vara så hög när den inte fyller någon direkt funktion, det är bara onödigt mycket bas som inte är en väsentlig del av musiken i den mängden. Bäst med Name the Pet var en låt av en låt som lät lite mer klassisk pop, så att säga, lite mindre bas så andra ljud och toner fick lite plats. Name the Pet visade, precis som många andra artister i går, att det finns rätt mycket musik som gör sig bättre i studioformat än live.

Suburban Kids With Biblical Names kanske borde ligga i samma fack av artister, när de på stora scenen tar hjälp av en iPod, men det finns en helt annan charm i deras typiska indiepop jämfört med t.ex. Name the Pets hipsterpop. Deras spelning var gårdagens mest tafatta.

Popaganda: Masshysteri

Årets kortaste spelning bjöd Masshysteri på, även om den hade kunnat bli ännu kortare på grund av en trasig gitarrsträng. Lite tur hade de då The Teenagers lånade ut en ny vilket böjd på kommentaren ”den bästa gitarren jag har spelat på, jag kommer aldrig ha råd med en sån här”. Innan konserten blev det en MySpace-lyssning och för er som inte hört Masshysteri, så är det inte så hysteriskt som det kanske kan låta. Punkigt och rockigt som oväntat lämnade lite mersmak. Något som bör ses som ett relativt bra betyg då jag personligen inte brukar fastna allt för lätt för denna typ av musik.

Popaganda: Camera Obscura

[ingenting] då. Det är inte kul när saker inte går som det ska, till exempel att få tag på rätt personer för att kunna fotografera en spelning. Detta hände innan Camera Obscura skulle ställe sig på den lilla scenen och jag fick bara höra [ingenting] på avstånd. Men även flera hundra meter bort är Sibille Attar fortfarande lika fantastisk på Dina händer är fulla av blommor. En ny favoritlåt med [ingenting].

Camera Obscura som av någon anledning inte fick spela på festivalens stora scen gjorde förvånadsvärt bra i från sig, trots att de tagit dem fjorton timmar att ta sig från Skottland till Stockholm, med missade anslutningsflyg. Men någon form av humor hade Tracyanne Campbell kvar när hon sa att någon kanske skulle känna igen Lloyd, I’m Ready to be Heartbroken innan de drog igång en av de bättre låtarna från Let’s Get Out of This Country, från 2006. Det var inte lika bra som när jag såg dem på Debaser Medis senast, men de låtarna från det nya albumet My Maudlin Career lät faktiskt mycket bra live varvat med prat om getingar.

Finalen Razzle Dazzle Rose, som är det bästa spåret tillsammans med Country Mile från deras förra album kan aldrig bli dålig, även om trumpeten i går var lite halvdan. Lite synd var det allt att deras fina cover på Springsteens Tougher Than the Rest, som de spelat under sin promotion turné i USA, inte spelades i går. Det hade nog många tyckt om.

Det fanns ett band på Popaganda som på något sätt alltid levererar. Jag har berättat förut att de var bättre än Glasvegas, som support, och i går kan de knappast ha gjort någon besviken. Hur de lyckats bli så exceptionellt bra live är något jag fortfarande undrar över. Det är Florence Valentin jag pratar om. Love Antells mellansnack, om dyra bostadsrätter överraskar aldrig och även om hans politiska åsikter som levereras både på det sättet och i texterna må vara blåögda, så spelar det ingen roll när det låter så bra som det gör.

Bas bas bas. Det är tre ord som beskriver Miike Snow live. Publiken älskar det, och jag undrar varför. Visst, basen är inte frånvarande på deras album, men den tar inte all plats som det gör när de spelar live. Upplevelsen försvinner lite, liksom. Det kokar i publiken när de bränner av Animal och Bloodshy & Avant ser ut att ha fantastisk kul på scen vilket höjer känslan. Men nästa gång jag ser Miike Snow får de hemskt gärna tänka på den där basen, det låter bra utan att man försöker blåsa bort publiken.

Läs mer