Recension
Luxury / Border
För ungefär två år sedan började den någorlunda korta historien om sexmannabandet Skansros. En historia vars innehåll fram tills nu bestått av en oförglömig EP och en singel. Den tredje delen i historien om Skansros är den efterlängtade debuten. En debut där de med besked visar för de som eventuellt tvivlat, att debut-EP:n givetvis inte var en engångsföreteelse.
Vad man inte kan nämna för många gånger när det kommer till Skansros är samspelet mellan de fem bandmedlemmar som spelar instrument. Vare sig det handlar om lugna och mer klaviaturdrivna spår som Solljus, Vårsol och Den andre, eller om det är något av de svängiga spåren där gitarristerna får skina allra mest som Den snillrike riddaren av Masthuggsberget eller Drömmen om Amerika, från EP:n som på albumet återfinns i en ännu bättre version, så slås man konstant av hur bra de låter tillsammans. Så bra att det inte hade spelat någon som helst roll om Felix Andersson hade mumlat sig igenom sina lika storslagna och färgstärka skildringar av Göteborg, vardagligt klassiska berättelser om livet, minnen av smördegspaj, känslor om att känna sig bagatellartad och en episk resa med start på ett X2000 på det magnifika spåret Din alltid alltid, som jag betraktar som den allra bästa låten.
På albumets andra spår, 10X större, sjunger Felix Andersson att han vill göra någonting vackert, någonting som lever kvar. Om det är Skansros musik han syftar på så kan jag meddela att han har lyckats. När allt annat förändras, som det alltid gör på gott och ont, så kommer man alltid att kunna lyssna på Karl Vento när han spelar på klaviatur, när Filip Leyman spelar trummor, basspelandet av Daniel Leanderson, de två gitarristerna Per Svensson och Mattias Uneback och inte minst Felix Anderssons texter och sång. Kort och gott Skansros. Tidlös pop som man aldrig någonsin kommer att växa ifrån.
Ifall ni av någon konstig anledning väljer att missa detta fantastiska band så vill jag inte att ni kommer till mig och undrar varför jag inte sagt hur bra de är, för det har jag faktiskt gjort nu – för andra gången. Jag hade tänkt att avsluta denna text med någon finurlig mening eller krångla till det. Men det finns ingen anledning till att göra det när det är så enkelt; Skansros debut är det bästa svenska albumet på väldigt länge.
