Recension
City Slang / COOP / Bonnier Amigo
Det blir lite konstigt när man ska skriva om ett album där texterna är på ett språk som man inte förstår sig på. Visst har jag och många andra skrivit om till exempel Sigur Rós, där texterna inte ens är på ett riktigt språk, utan ett påhittat, vilket jag pinsamt nog inte förstod förrän senare. Malajube sjunger dock på ett riktigt, nämligen franska och mina franskakunskaper från högstadiet som består utav ”mon professeur est un idiot” och ”je suis allergic”, räcker inte särskilt långt.
Men det finns givetvis mycket mer att lystra till än texter i ett stycke musik, även om det är få låtar på Labyrinthes som sätter sig direkt utan det blir först efter några genomlyssningar som man hittar någon liten detalj man gillar i den psykadeliska röran som deras pop är. Som alltid finns det undantag, låten Porté Disparu har en alldels förträfflig melodi, framför allt i refrängen, att fastna för. Även i den korta Hérésie håller man det konstant och lugnt utan att flumma runt för mycket.
Labyrinthes från kanadensiska Malajube bjuder på en hel del snygga arrangemang och angenäma melodier. Trots det är det något som saknas för att lyfta albumet till toppen. Om det handlar om att det inte finns några smarta textrader att fastna för, eftersom man inte förstår språket, eller om det är något helt annat, har jag försökt lista ut utan resultat.
