Recension

Planen var från början att Samtidigt Som skulle klara av att spela in sitt debutalbum Flykt, kärlek & broderskap på cirka 20 dagar. När det faktiskt var färdiginspelat hade det gått 40 dagar. Att spela in ett album som handlar om ens liv och vad allt det innebär tar lite tid. Titeln på albumet är dessutom den mest förklarande titel jag har sett på länge, då den med med tre små abstrakta substantiv och en liten konjunktion förklarar hela dess innehåll.

Det är helt enkelt en berättelse om livet. Och det spelar ingen roll om man under sina ungdomsår varit konstant alkoholiserad – vill ta ett steg fram men är alltid en öl före, eller varit ordförande i UNF. Det finns en liten rad bland Francisco Ramirez Franzéns och Erik Weimanns texter som vem som helst kan relatera till, om man någonsin levt sitt liv. För hur kan det inte gå att känna igen sig i rader som; Instabil, instabil och lite fragil. Det är bara en av dom dagarna, som sedan fortsätter i samma muntra anda, från låten som heter just En av dom dagarna, med gästinhopp av Adam Joleby från Almedal. För vem kan inte ta till sig texter om att bli full på snattad folköl, eller att sätta sina vänner framför någon tjej som i Consant In Motion – du lockar med dina lår, men jag går dit mina bästa vänner går.

När jag sa till min vän att lyssna på Vid min sida fick jag ett gensvar som beskriver Samtidigt Soms musik ganska bra, citat; ”inte varje dag man fastnar för en låt första lyssningen”. Det är så det är helt enkelt. Underbara kompromisslösa melodier som det inte går att tröttna på. Inte ens efter att jag de två senaste veckorna lyssnat på deras pop-punkiga låtar om deras liv, medan jag levt mitt.

Mats Rajala

Läs mer