Recension

Då var det dags att kliva in i Dan Lissviks värld. 7 Trx + Intermission är hans solodebut, en debut han lyckats lägga ett fint mystikens skimmer över genom att smyga ut den i våra skivbutiker. När jag för cirka en månad sen fick reda på att den ena delen av Studio var på väg att göra en egen skiva var inte min första tanke att det troligen kommer likna Studio. Det är inget man kan förvänta sig från en sådan begåvad musiker som Dan Lissvik, eller Rasmus Hägg för den delen. Men det liknar Studio, det gör det.

Att musiken liknar Studio till stor del är inget Dan heller förnekar. Det kan då tänkas att avsaknaden av sång lämnar ett tomrum i musiken. Tvärtom. Istället för texterna får låtarna ta sin tid och sakta men säkert växa fram till en form av elektronisk världsmusik. Det kryssas i toner från fjärran östern och modern elektronika, med mellanlandningar i afroamerikansk funk, rock och afrikanska ljud.

7 Trx + Intermission är så enkel men samtidigt så svår. Låtarna är så enkelt uppbyggda men samtidigt så svåra. Med enkla medel skapar han sekvenser som känns som omedelbara klassiker, man får ibland känslan av att det bara måste vara samplat från någon gammal dammig 70-talsvinyl, början av A4 till exempel.

Det är svårt att inte ryckas med i tonerna. När man satt sig i soffan med en kaffe och sin dagstidning börjar det lätta fotgunget direkt, kanske med ett litet huvudgung som komplement. Men rätt vad det är fångas du upp i de hypnotiska tonerna och du börjar vandra bort i tankarna. Bort in i Dan Lissviks värld. Försök att undvika det i A2.

En fråga kvarstår dock. Är det här balearic?

Henrik

Läs mer