Imorgon kanske jag vaknar och inser att jag kastat lovord omkring mig som om det vore helt naturligt, men just nu spelar det ingen som helst roll. Jag är i extas.
Vad jag ikväll upplevde på Cirkus var oförglömligt. Det är inte varje gång man blir som förstummad efter en spelning. Det är inte varje gång man sitter och ler under en hel spelning. Det är inte varje gång man sitter som förstenad för att det är så fruktansvärt bra. Det kanske bara händer när Alex Turner och Miles Kane tillsammans med vänner och en orkester står på Cirkus scen. Det spelar ingen roll när det händer, bara att det hände idag.
Sedan den 30:e juni då spelningen utannonserades har förväntningarna varje dag byggts upp till något som jag trodde skulle vara omöjligt att uppnå, men Turner och Kane lyckas överträffa dessa förväntningar. Allting känns bara perfekt. Varenda liten ton, takt, ackord sitter som gjutet och det fantastiska jobbet som ljusteknikerna gjorde förhöjde upplevelsen enormt.
The Last Shadow Puppets är redan stora och efter ikväll inser man att det bara är början på något som skulle kunna bli hur stort som helst. Det enda som står i deras väg är Arctic Monkeys och The Rascals. Vi får se vad som händer.