Recension

Detektivbyrån - Wermland

Enligt Martin Molin, en utav de tre personer som bildar Detektivbyrån, är klockspel på ett sätt ett omöjligt instrument och dragspel skall tydligen vara ännu värre. Trots det har man på något vis lyckats bemästra just dessa två instrument och med hjälp av dem skapat ett album fyllt av musik som fängslar en redan vid första genomlyssningen.

Instrumental dragspels-electro. Det tror jag är absolut det enklaste sättet att beskriva Detektivbyråns musik för någon som inte tidigare hört den. Givetvis är det så mycket mer än bara det. Varje spår på albumet är en helt egen liten berättelse fylld med ljud och instrument. Vissa av dem låter som något taget från en cirkusföreställning, medan man skulle kunna missta andra som musik från gamla tv-spel.

De allra vackraste och finaste spåren på albumet som till exempel Rymden i en låda, Camping och den 1:05 minuter korta Dygnet runt blir som små textlösa godnattsagor. De håller en hårt i sitt grepp och problemet är att man aldrig får nog och bara vill höra mer. Skulle de trots allt lyckas släppa taget om en är sannolikheten stor man drömmer bort sig i Kärlekens alla färjor, albumets bästa spår. Det en minut långa introt är även det bästa exemplet på klockspel och dragspel tillsammans i en perfekt harmoni.

Jag vet inte hur Detektivbyrån lyckades med att få ett banklån för att spela in ett album. Framför allt med tanke på hur dagens skivindustri ser ut. Men en sak är säker; jag är evigt tacksam den som beviljade dem lånet. Utan det hade jag kanske aldrig fått höra detta magiska mästerverk.

Aldrig tidigare hade jag trott att musik med dragspel skulle vara något för mig.

Mats Rajala

Läs mer