Recension

hej
”Oh oh, I know that you got somebody..” Jag och min kompis tittar på varandra och konstaterar att vi gissat rätt öppningslåt. Get Up – Ett säkert kort för att få igång veven hos publiken!

Det man noterar direkt är att Chris har gjort sig av med skinnjackan, kanske föll den ihop i beståndsdelar? Istället sportar han en ruskigt snygg halvlång trenchcoat. Resten av bandet kör en förfinad boyband-look, enhetlig klädsel i form av vita skor, blå chinos och jättefin stickad tröja. Nog om klädsel, nu musiken.

Snabbt rivs 6-7 låtar av, varav tre osläppta. Silly Lover och Love Child är två jättebra melodier som kommer få vem som helst att röra på fötterna. De går, som vi sagt tidigare på tram7, i samma tema som de gamla dängorna på Emotional. Kanske är de en nypa rockigare. En osläppt låt till framförs, denna inte tillgänglig på myspace. Jag bedömer att den heter Stuck On You. Även denna följer Emotional’s röda tråd, dock ett lite lugnare tempo i stil med Mama’s Soldier och Silhouette.

Den största skillnaden på Fibes, Oh Fibes! modell 2008 är nog klädseln. Och detta är absolut inget fel. Emotional är en riktigt bra skiva och lyckas de följa upp den med material i klass med Silly Lover, Love Child och ”Stuck On You” kommer det garanterat befästa FoF i positionen som Sveriges bästa poporkester.

Edit: Titta när Chris framför Love Child hos DN På Stan.

Henrik

Läs mer