Recension
Efter att ha uppträtt i P3 Guld i början av 2007 och släppt EP:n Hanna , har hypen kring Hybrisms myspace-upptäckt »Juvelen« lugnat sig, och förmodligen till fördel för honom själv. Det lilla avbrottet i hypen resulterar i en skiva som inte känns söndertjatad redan innan den har släppts, och även om fyra av spåren tidigare är utgivna är det bara Hanna som känns gammal.
I en studio vid Mariatorget har Juvelen tillsammans med »Patrik Berger«, som tidigare samarbetat med bland annat »Robyn«, spelat in sin debutskiva 1. En skiva vars produktion är helt fulländad, som om de slipat på varenda skavank för att det ska bli perfekt, för ingenting låter som en tillfällighet och den soulpop som Juvelen bjuder på är nästan fulländad den med.
Det genomgående temat som Juvelen verkar ha svårt att släppa taget om är kärleken, förhållanden som inte längre fungerar, partners vänner som är i vägen och en önskan om att hitta de rätta orden att säga. På något sätt lyckas Juvelen tillsammans med sin falsett att få även de mest deppiga texterna att kännas som ren glädje och det är sällan så här svårt att sitta still.
Sannolikheten att Jonas Petterson, som Juvelen egentligen heter, med sitt artistnamn syftar på perfektion är ganska stor och även fast skivan i sin helhet inte är en perfekt slipad kronjuvel, kommer ingen som gillade Hanna eller någon utav de andra låtarna på EP:n, att bli besviken.
Format: Enbart CD.
Favoritspår: Everytime, They Don’t Love You, Don’t Mess
myspace: www.myspace.com/juvelen
