[image name=betyg3]

Det var länge sen jag såg ett så vackert paketerat album som Wendy McNeills senaste. Papp av god kvalitet och lummiga vattenakvareller flyter tematiskt genom hela konstverket. För detta är verkligen en studie i hur man gör ett välkomponerat och stiligt omslag.

Tyvärr innehåller själva skivan inte lika hög kvalitet rätt igenom. Wendy McNeill sjunger som de flesta kvinnor sjunger nu för tiden. Lätt teatraliskt och tralligt och givetvis är det ett kårny instrument inblandat. I det här fallet ett återkommande dragspel. Men Wendy har ändå ett säreget flöde i rösten som stundtals imponerar.

I de stunder hon vinner spelar hon blodtörstiga ballader och då spelar inga truddeluriga dragspel någon roll. Det blir både fint och lite kusligt på samma gång, som en riktigt bra saga. En sugs in i dimman och kommer ut lite räddare och lite gladare.