Vit Päls nya singel är kanske årets vackraste kärleksballad på svenska. En bitterljuvt mäktig stockholmsskildring komplett med smäktande piano och vackert blås. En eskalerande sång om olycklig kärlek som landar i ett livsbejakande, tröstande konstaterande. Textraden ”Jag tänker mig er två i Götgatsbacken, han har en liten mössa men en stor mustasch. Jag knäcker din ipad hipsterfuck, genom att sparka din ryggsäck” är redan en klassiker.

Bra album:

You Say France & I Whistle – Angry Men
Framförallt är låten Prom Queens precis min kopp te, en av årets bästa. Bra pop-platta.

Lana Del Rey – Born To Die
Hypead och omskriven maximalt. En intressant artist på alla sätt och vis. Ojämn nivå på skivan men topparna är skyhöga. Video games ÄR magisk.

Laleh – Sjung
Numer är ju Laleh ungefär så mainstream man kan bli. Roligt för henne. Och för svenska folket som lyckas tillskansa sig något bra för en gångs skull.

First Aid Kit – The Lion’s Roar
Världens finaste systerduo gör det återigen. Är aningen partisk eftersom jag ÄLSKAR First Aid Kit, men visst är det bra? Den här gången också.

Vit Päls – Nånstans Ska Man Va
Det är inga jävla konstigheter med Vit Päls texter. Pang på bara. Man kan inte annat än charmas.

Vi som nästan blev omnämnda: Diagrams – Black Light, We Have Band – Ternion, The 2 Bears – Be Strong

[image name=betyg4]

Vit Päls vänder på betydelsen av sin titel på nya EPn, vanligtvis brukar sessions-inspelningar handla om ett liveset eller en medverkan i etern, där så kallad once in a lifetime-radiomagi ska skapas. Vit Päls låter istället studion stå för att de har gjort sina mest polerade stycken hittills. Istället för intima akustiska versioner, är Studio Möllan Sessions fullt blås och klar stämma.

Men även om det är mer tillpiffat än tidigare, är den privata framtoningen intakt. Fortfarande mynnar dagboksanteckningarna ut i allsång av drömsk Roy Andersson-karaktär. Sångaren och låtskrivaren Carl Johan öppnar sovrumsfönstret och utanför står en kör redo att fylla i:

- Jag tar ton och så följer ni efter!
- Men vad är det där för ton?
- Jag har ingen aning! Sjung bara!

Textmässigt håller sig Vit Päls fortfarande bland humoristiska betraktelser, oftast om kärlek men med vardagliga infallsvinklar, där vinande näsljud får nya betydelser. Det är just därför som bandet är befriande att lyssna på, hur de omfamnar det naiva och vågar göra det fullt ut och dessutom lyckas göra det utan att det blir krystat. Det faktum att de mer än gärna svänger in svengelska uttryck, eller rentav hela engelska meningar, gör att man av ren princip borde totalvägra. Det borde vara så pass quirky (jag är väl medveten om ironin i att använda det uttrycket) att man borde stänga av och förpassa musiken till kompiskretsen och låta den stanna därhän. Men sen finns den där bitande charmen som är totalt omöjlig att värja sig ifrån. Kärleken bryr sig inte.

Tram7-Henrik hyllade Popaganda när de avslöjade att de bokat Hot Chip till årets festival. Och det är väl bara att hålla med i det han säger, för fortsätter de med bokningarna som de gjort hittills behöver man inte ens bry sig om Acceleratorfestivalen inte återuppstår.

I dag har det varit ankjakt på Söder. Man engagerar alltså tänkbara festivalbesökare i att leta upp ankor med nya artistsläpp på och dessutom får de som lagt upp bilden först på Popagandas Facebook-sida två fri-biljetter och lite annat gott. Riktigt roligt att man försöker göra något nytt, och något som engangerar.

Så vilka artister är det som man nu letat upp? Amerikanska Washed Out, Malmö-banden Vit Päls och This Is Head och brittiska Hurts är de fyra som folk har letat upp. Hästpojken är också ett av dagens bandsläpp. Sist ut blev Familjen.