[image name=betyg2]

Det här är Tom Veks första skiva på sex år. Han kunde gott varit borta i sex år till. Nej, det är för enkelt för att skriva så och lite för elakt. Det är för enkelt att skriva att Tom Veks nya album skulle vara vekt. Det är en lite för simpel ordvits för att det ska vara roligt. Vi nöjer oss istället med ett rim. Leisure Seizure av Tom Vek, är riktigt blek.

Hans new waveiga popmusik är tjatig och sången är tråkig. Rösten är osvängigt lakonisk, som att den inte bryr sig ett dugg. Om den sortens stiluppvisningen ska fungera måste den åtminstone bry sig om musiken, annars kommer publiken inte tycka att du är cool. Tom Vek är inte cool, även fast det är ett par stora brillor på omslaget.

Det finns en hel drös artister och band som låter såhär brylösa. Själv förstår jag ingenting. Det finns ingen glädje eller kärlek nedlagt alls, eller det finns det säkerligen, men vad finns att älska? En oskön snubbe längst fram som fullkomligt struntar i allt.

Det finns ett spår på den här skivan som inte låter som alla andra, som till och med lyckas vara lite uppkäftig. Det akronymaktiga spåret A.P.O.L.O.G.Y. är slö i ögonen och sned i munnen på rätt sätt. Men en låt av tolv räcker inte långt. Fast jag måste däremot ge en eloge åt trumljuden som är genomgående bra. Utan dem vore albumet inte bara vekt, utan riktigt dåligt.